Power (Ett rollspel för alla)

Jackson himlar med ögonen och reser sig. Han vet inte, han är bara på bristningsgränsen. Han tar det första steget utanför dörren och vänder sig om för att låsa den när en kyla drabbar honom och rysningar kryper uppför hans ryggrad. När han vänder sig om famlar han bakåt såpass att han slår huvudet i dörren bakom sig och om han inte hade varit alldeles för chockad skulle han troligtvis ha suckat åt sin egendomliga tur när det gäller skador. Men den svarta varelsen med glödande ögon som befinner sig framför honom är troligen inget att sucka åt.

Ariana rundar hörnet och stannar illa kvickt när hon ser vad som befinner sig i samma korridor som en av Dominus korkade utvalda puckon, förövrigt var det killen hon tog över förut. Det skulle ha varit roande att se honom stå som fastfrusen om det inte hade varit för skuggvarelsen som stod mittemot honom, och hon ska föreställa vara den veka Amanda som inte har konstiga krafter. Men hon kan alltid skrika och dra uppmärksamhet - men det är under hennes värdighet så hon ser till att välta en planta så hon får varelsens uppmärksamhet innan hon rusar iväg och att höra varelsen komma efter är knappast det mest givande som finns.

((WOOHOO! Ariana the plant killer. >8D))

"Jag vet inte" svarar Will tafatt. "Han kanske inte visste om den"
Nu kom dem fram till den första salen. Will stack in huvudet, men ingen utvald var där. Will svor och fortsatte.

Zeya nickade och lutade sig mot väggen. Hon tittade bort i ena riktningen av korridoren och helt plötsligt reste sig håren i nacken på henne. Något var fel. Hon tittade oroligt mot Annabeth, hade hon kanske bara smittats av den spändhet som vilade över henne, eller?

Lelia följer efter Will. Hon orkar snart inte mer. Först den där Ariana, sen de här skuggvarelserna. Varför just hon? Varför var det just hon som blev en av de utvalda? Kunde inte någon annan ha blivit det istället? Det ända hon vill göra är att gå ut skolan och komma ifrån sin far. Är det så mycket begärt? Kanske, kanske inte.

Annabeth kände Zeyas blick på sig. Den speglade orolighet, och Annabeth visste att hon också kände det. Som om något... ont var i närheten.
"Det är okej. Ingen... inget kan attackera oss här..." sa hon lugnande. Annabeth hade två styrkor (förutom läskiga vattenkrafter); att skrämma upp folk med sin allvarlighet eller lugna ned de. Men hennes annars lugna röst var nu spänd, hon visste att hon hade fel. Ariana hade inte låtit sig stoppas pga att det var en skola, och det enda onda de än så länge kände till var just Ariana. Ändå kändes det här... annorlunda. Äldre. Ondare.

Jackson ruskar på huvudet när skuggan försvinner bort, han hinner knappt reagera när han reser sig och går raskt åt motsatt håll. Det är fegt och löjligt av honom att göra det, men han vill verkligen inte möta den där... saken igen.

((Let's be a bich. x3(och, ja, jag menar bich.) ))

Ariana svänger och ser till sin förtvivlan två av de andra idiot- hon menar de utvalda. Ariana kastar en blick bakom sig och ser hur den svarta... saken fortfarande är efter henne. Dessutom, var i helsike är Dominus? Han borde väl göra något åt det här!

((Ehm, det är ni som väljer vilka utvalda som hon ska stöta på.))

"Precis, inget..", sa Zeya och försökte hålla rösten i en normal ton, men den bröts på slutet.
Hon tittade sig oroligt omkring, det var definitivt något onormalt som var på gång. Hon började bita på sina naglar, det som hon hade lärt sig att sluta göra. Men hon kunde inte låta bli. Oron gnagde i henne. Tillslut öppnade hon munnen igen.
"Jag vill inte var kvar här"

Annabeth var den lugna, allvarliga tjejen. Hon med de stormgråa ögonen som verkade alltid lugn och samlad.
Så varför kände hon hur en paralyserande rädla kröp in i henne?
Hon öppnade munnen och tänkte säga att det var löjligt, att lektionen skulle börja, men då hörde hon ett fasansfullt ljud: ett isande vrål, som fick hjärtat att stanna.
"Spring."

((Nu har jag tittat igenom en massa sidor och hittat Dominus (och så gjorde han inget intressant ens, heh), så nu får vi se vad han tänker hitta på ))
Dominus stegar bestämt genom korridorerna. Dagen har hittills varit händelselös, några papper att skriva under om skolans matsal och en räkning för de nya fönstren som krossats av en okoordinerad fotbollsspelare. Inget av sann betydelse har hänt. Inga konstiga attacker, ingen liten hälsning från Ariana. Det verkar nästan onaturligt, som lugnet före stormen. Eller som att katastrofen redan är över honom, och han bara inte är klarsynt nog att inse det.
Hur som helst är det dags att tillkalla sig de Utvalda. Och det krävs nog en bättre plats än hans kontor.

((saganda: Yes! I missed Dominus. Och det är nog bra om alla Utvalda blir samlade, alla är ju jagade av monster typ... Har för tillfället inget att skriva >.< ))