Förändrad värld Lupple & Medi

Dorian flinade roat och nickade. " Det är jag väl medveten om. " Sa han lugnt. Rafael funderade på frågan. " Det vore väldigt galet av någon att inrikta sig på oss på grund av det. " Sa han ärligt. " Exakt. Och hela denna sak låter som en galnings arbete. " flinade Dorian.

"Men det verkar vara flera än en?" Sa Tristan och såg på Theodore som nickade.
"VI tror det är tre eller kanske flera." Sa han och suckade.
"Därav att vi ber om hjälp."

Dorian nickade sakta. " Jag antar att vi får kolla av stället. " Sa han lugnt.

"Ja det är nog bäst." Sa Theodore och ryckte till när ett skrik kunde höras.

Rhiannon hade vaknat och skrek nu för full hals.
"Miss vad är det?" Kvinnan försökte lugna ner henne men hon verkade inte veta vad hon skulle göra.

Rafael tog sig ut ur rummet och upp till Rhiannon på några korta sekunder. Han drog upp henne i famnen och försökte lugna henne.

Hennes skrik gick över till gråt och hon grät.
"Mardrömmar igen." Snyftade hon mellan varven och såg på honom.
"Hemska mardrömmar." Sa grät hon.
"Blod."

" Okej. Vems blod? Och vart? " Undrade han samlat. Försökte leda henne genom minnena.

Hon försökte andas. Hon sträckte sig efter hans hand och lade den mot sin panna.
"Samma person som förut. Samma plats." Viskade hon. Nu hade hon slutat att gråta så häftigt.
"Kan du hålla din hand där en stund? Det är svalt."

Han nickade sakta och höll sin kalla hand mot hennes panna. " Hur många fler var där?" Undrade han ömt.

Hon slöt ögonen, andades tungt och funderade.
"Sex personer." Viskade hon utmattad och öppnade ögonen.
"Är det dåligt?" Frågade hon och svalde hårt.
"Kommer personen att dö?"