The cold in our bodies [PRS]

Lottie log ömt och lade ner hårborsten, Hon hade borstat Alices hår som tröst och log ömt mot henne.
"Det gör inget. Hennes tekopp är tom." Hon log och såg på henne medan hon hällde upp.
"Så vart hittade du flaskan?" Frågade hon och lade huvudet på sned.
Alice rynkade på näsan.
"Nej det luktar dåligt." Sa hon och skakade på huvudet. Såg besvärat på Olivia.
"Smakar det dåligt?"

Olivia log vänligt mot Alice när deras blickar möttes. Det var en lättnad att se henne på bättre humör. Lottie var fin med henne.
"I köket. Jag vet var de har dryckerna för salongen. Greven och hertigen har båda en tjusning för whiskey." Hon nickade mot flaskan som hon ställt på bordet. "Och bara den dyra, goda smaken. Den där flaskan är värd mycket, Alice. Hade det varit en sådan situation, nu, där du vilar inne i en salong, så hade jag sagt åt dig att dricka med andakt. Men då hade du också haft ett riktigt glas.
Men nu behöver du få i dig det bara. Så drick och njut.", sa hon och log.
"Vad är det i lådorna? Smycken?", frågade Olivia sedan och vände sig till sängen, täckt med dyrbarheter för Alice att bära för kommande kväll.

Alice rynkade på näsan när hon förde koppen mot näsan. Tog en liten klunk och hostade till. Det smakade som eld i hennes hals och hon såg på henne.
"De är galna om de älskar detta..." Sa hon och såg besviken ut.
"Hur kan män gilla detta?" Frågade hon och såg på Lotie som skrattade till.
"Jag vet inte vännen." Sa hon och såg mot sängen.
"Kolla jag har inte kollat. Men jag skulle inte vara förvånad. Skor och smycken. Kanske någon accessoar." Hon såg på henne.
"De har även varit här med underklänningen och krinolinen. Så vi måste snart börja." Hon såg på Alice och smekte hennes arm ömt.
"Det kommer bli bra... Vi kommer vara här hela dagen."

"Inte bara män, Alice. Viktoria, som är kvar i grevens slott, hon tar gärna en skvätt av det sällskapet lämnat efter vi har städat undan festligheterna. Jag kan själv föredra ett glas ibland. Väldigt sällan dock.", räknade hon upp utan att se åt deras håll. Hon var upptagen med att gå igenom lådorna på sängen. Hon flämtade chockat när hon upptäckte ett diamanthalsband omsorgsfullt placerat på en sidenkudde i lådan. "Va..", flämtade hon igen och plockade upp det i sina händer och visade det åt Alice och Lottie genom att hålla upp det. "Kolla! Det här måste vara värt en förmögenhet. Otroligt." Hennes ögon såg stora ut.

Hon såg upp på henne och lade huvudet på sned. Hon var så trött redan och reste sig.
"Men varför ska jag få det? Eller varför ska jag bära det?" Hon skakade på huvudet och Lottie kom efter.
"Vi vet inte men det är dags att börja göra dig iordning. Olivia hjälper du till? Detta är ett tvåmanna jobb." Hon tog fram en liten pall och såg på underklänningen som låg på sängen.

Olivia lade försiktigt ner smycket i lådan igen och stängde igen den efter sig. Hon gick fram till dem båda. "Vi hjälper dig göra dig klar.", instämde Olivia och gav Alice ett matt leende. "Se bara till att du får i dig något, så att du har energi.", sa hon ömt. "Så, Alice, är du redo?"

Hon såg på henne och nickade.
"Jag har nog ätit allt jag orkar för stunden." Hon såg på sitt nattlinne och såg sedan på den vackra underklänningen i vitt siden.
"Ska jag verkligen ha den?" Frågade hon och pekade.
"Ja det ska du...." Lottie gick fram och plockade upp den och såg på Olivia.

Det knackade på dörren. Olivia ryckte till av ljudet. Hon var inte beredd på att någon fler skulle hit, trots alla tjänare som kommit och gått.
"Alice, är du där? Får vi prata med dig? Jag har med mig Leo också." Det var Rions röst. Olivia flämtade och gick fram till dörren och tryckte ner handtaget för att öppna den med en liten glipa och på så sätt syna prinsen där ute. "Det är inte ett passande tillfälle nu, ers höghet.", sa Olivia och mötte Rions blick. Hon skymtade Leo bakom den rödhåriga vampyren. "Vi måste få prata med henne bara. Alice?", försökte Rion och höjde rösten så att Alice skulle kunna höra honom.

Hon hade precis fått på sig underklänningen och Lottie såg upp på henne. Försökte läsa av hennes ansikte.
Alice bet sig i läppen medan hon såg på dörren. Något inom henne knöt sig och hon såg bort.
"Om han inte retar mig." Viskade hon tyst och Lottie såg på dörren.
"Så länge ni inte gör henne upprörd. Hon har varit upprörd hela morgonen." Sa hon så högt att de skulle höra. Hon gick och hämtade krinolinen och gick tillbaka till Alice,

Rion visade sig i dörröppningen. För en sekund hejdade han sig. "Aha, jag förstår varför det här inte är ett passande tillfälle..", sa han och svepte med blicken från Alice till alla saker på hennes bädd. Leo visade sig snart också inne i rummet.
"Men eftersom vi är välkomna hit och redan här..", fortsatte Rion och gick in för att sedan gå fram till Alice, men höll sig på lagom avstånd så att Lottie och Olivia kunde hjälpa henne med påklädningen.
"Vet du varför hertigen håller till med en fest ikväll?", frågade han sedan. Hans osäkerhet var som bortblåst.