PRS Lupple & Medi

Willow flämtade till och hon öppnade ögonen och vred på huvudet och såg sig om. Hon var så trött fortfarande och hon försökte ta sig upp. Orkade knappt det och hon slöt ögonen igen.

Alexander gick fram och klappade henne försiktigt på kinden.
" Vännen. " Viskade han försökte tvinga henne att vakna. Hon behövde skriva under och det nu. Han kunde känna allas otålighet.

"Mm?" Hon öppnade trött ögonen igen och log trött och såg på honom.
"Hej." Hennes röst var svag och tårarna hade slutat att rinna. Hon tog Alexanders hand och kysste den. Hon misstog honom och slöt ögonen.
"Fem minuter till."

Alexander såg på henne och skrattade.
"Inte fem minuter till. Här vännen. Du vet vad du ska göra." Sa han och tvingade in en penna i handen på henne och la pappret framför henne med husets ägarbevis. Tvingade henne att sätta sig upp så hon inte skulle falla i sömn igen.

"Du är elak Dorian." Hon kunde äntligen sitta upp och öppnade ögonen och såg linjen och hon svalde, samlade kraft och skrev Willow Bloomwood innan hon släppte pennan hon såg upp på honom. Det såg krokigt ut men hon var drogad. Sophie var snabbt framme och fångade upp Willow och såg på henne.

" Du får straffa mig sedan. Kom ihåg mitt namn. " Sa Alexander i en hög och klar röst.
"Alexander Claremo. Kom ihåg kära Willow." Sa han allvarligt när vampyrerna börjades dra ut ur huset av en osynlig kraft.
Alla började morra och bannade Lathan medan Dorian bara skrattade nöjt. Detta var perfekt. Snart var de alla ute och dörren smälldes igen framför dem.
Några låg på gräset med chockade uttryck. Vissa var arga, morrande visade tänderna och redo att slåss.
" Detta är ett svek." Fräste en av de äldre och Lathan harklade sig.
" Detta är för Willows skull. Hon ska inte behöva lida mer idag än vad hon redan har gjort. " Sa han allvarligt. Mannen som hade gått ned på knä samlade sig och var den första som fick kontroll över sina tänder.
" Hon är en gudinna och så ska hon behandlas. Jag tycker detta var väldigt smart. Vi ska inte attackera henne som några svältande hundar. Vi är bättre än så." Sa han.

Sophie hjälpte henne till ett fönster och öppnade så hon kunde ropa.

Hennes röst var svag men hon öppnade ögonen och svalde hårt.
"Alexander Claremo!" Hon såg sedan ut i natten och sjönk nästan ner i Sophies famn.

"Ta det lugnt hon har lidit tillräkligt." Han såg på mannen och nickade.
"Ja hon är en gudinna och hon kommer bli den bästa. Så vi kommer höra aav oss." Han såg sedan på Lathan och kunde inte låta bli att skratta till. Lathan som blev utslängd från sitt eget hus.

Alexander klev snabbt in genom dörren eftersom hennes anledning för att säga hans namn var en inbjudan.
Han stängde dörren och sprang sedan snabbt in till henne. Tog upp henne i famnen och sprang upp med henne till rummet.
" Sophie. Ta av henne den här och sätt på henne nått bekvämt." Sa han allvarligt medan han började tvätta av blodet från hennes panna. Lindade om hennes hand och såg på henne.
" Trött? " Sa han och log. Men annars okej?" Sa han lugnt och gjorde en snabb undersökning av henne. Fysiskt var hon bättre än okej. Hon var i toppform.

Dorian stod lutad mot husväggen och såg på alla som snart började lugna ned sig och sucka. Förstod det viktiga i detta.
Och en efter en började de ge sig av.
Lathan satte sig trött på ett trappsteg och nickade. " Det gick väl." Sa han med ett svagt leende på läpparna.

"Okej doktorn." Hon började ta av Willow klänningen och tog fram ett nattlinne och började trä på henne linnet och såg på henne.
"Jag hämtar vatten." Hon såg på honom och försvann för att hämta vatten.

Hon såg upp på Alexander och knep ihop ögonen och nickade.
"Jag är riktigt trött." Hon mumlade och lade sig ner i sängen och såg upp i taket.
"Jag tänker aldrig mer dricka den där sörjan." Hon såg på fönstret och log trött.

Alexander nickade åt kvinnan att hämta vatten och såg sedan på Willow och skrattade.
" Det behöver du inte. " Sa han och la en kall hand på hennes panna.
"Du var fantastisk. Det enda du behöver är vatten, mat när du blir hungrig och sömn. Mycket sömn så är du snart som ny." Sa han leendes.
"När du är redo för att bjuda in fler så säg till så ska jag ge dig deras namn." Sa han lugnt.
"Då menar jag självfallet familjen. De andra har försvunnit. " Sa han lugnt.