prs yehet & kkaebsong

Mimmi hoppar ner från sängen med en duns, vilket är en liten anledning till att Joshua vaknar. Men främst är der Zihaos puttande som får honom att vakna.
"Varför låter du mig aldrig sova." Gnäller gryffindoreleven och trycket ner ansiktet mot den bara bröstkorgen, försöker gömma sig själv från ljuset som tar sig igenom gardinerna.

”Det är inte mitt fel att din katt väcker mig”, påpekade Zihao och satte sig upp, sträckte armarna över huvudet. ”Och vad ska jag annars göra? Jag menar, det är ljust ute”, fortsatte han nästan förolämpat. Enligt sjuttonåringen själv hade han inte gjort någonting fel. Han ville inte direkt vara vaken själv i sovsalen - nej sådant var alldeles för läskigt. Speciellt eftersom Joshuas vänner låg och sov några meter bort, fridfullt sussandes.

"Varför måste du väcka mig om hon väckt dig? I need my beaty sleep." Muttrar Joshua och låter fingrarna falla åt sidan när Zihao sätter sig upp. I tystnad vänder han sig om och borrar ner sitt ansikte i kudden istället, då hans bästa, gosigaste huvudkudde, - även kallad bröstkorg,- försvinner. "Hur mycket är klockan?"

Zihao frustade till och lade sig ner igen, placerade ansiktet tätt intill Joshuas.
”För att du är så söt när du är irriterad”, sade han sockersött och lämnade en liten puss på den andres kind. ”Blev du ännu mer sur för att jag satte mig upp och berövade dig på min superbekväma bröstkorg?” Han log retsamt innan tankarna började vandra iväg mot tiden. Helt ärligt hade han ingen aning om vad den var, men klockan kan inte ha varit för mycket då de andra fortfarande var kvar i sovsalen. ”Jag vet inte, men det är troligen ganska tidigt.”

Joshua blickar upp mot den äldre eleven med en lätt rodnad över kinderna.
"Jaa, det var väldigt ohövligt av dig att göra så." Mumlar sextonåringen och gräver återigen ner ansiktet hos den andre. Med en liten gäsp sluter han ögonen med kinden mot Zihaos bröstkorg."Det finns en klocka vid nattduksbordet."

Med vissa svårigheter, då Joshua återigen lagt sig till rätta vid Zihao, stödde han sig lätt på armbågarna och kikade mot nattduksbordet.
”Den är halv åtta”, konstaterade han och föll tillbaka mot kudden, lindade armarna runt sextonåringen. ”Ska vi skicka det där brevet idag eller? Annars kommer det aldrig att bli gjort”, sade han sedan med en suck. Även om han verkligen inte såg framemot det, så visste han att det var tvunget att ske någon gång.

"Ja, det tycker jag.." Svarar Joshua med en nick, halv åtta. Han skulle definitivt behöva en timme till sömn, men nu är det lite för sent för det. Piggheten börjar långsamt att ta över kroppen. "Lupin kanske hinner hit till nästa fullmåne om vi har tur."

Zihao rynkade på näsan och gjorde en grimas. Innan fullmånen - visst. Under fullmånen - nej tack.
”Det beror på när du menar, specifikt”, sade han och fäste blicken i Joshuas. ”Förresten så måste vi försöka komma på vart vi kan hålla hus, jag är liksom bannad från min egen sovsal”, erkände han sedan och rodnade lätt. Japp, den tredje gången han totalförstört sovsalen hade han blivit utslängd och förbjuden att återvända, av både Snape och kamraterna han delade salen med.

"Vad jag menar är att han antagligen är ett bättre sällskap i dr stunderna än jag." Berättar Joshua med blicken fäst i den andres ögon. Jo, från vad han fått höra från Harry,- utan att berätta varför han vill ha denna information,- tar Lupin någon medicin under fullmånen. Kanske det skulle vara något för den sjuttonåriga slytherineleven."Vi kan antingen vara utanför skolan, eller här kanske?"

”Jag vill bara vara med dig, korkskalle”, gnällde Zihao och klängde sig fast runt Joshua. ”Bara dig och ingen annan”, fortsatte han knorrandes. Med putande läppar tittade han på den andre med stora ögon. Enligt modern var han absolut omöjlig att säga nej till när han gjorde den minen, den enda anledningen till att han någonsin fick ens en gnutta uppmärksamhet av föräldrarna. Till och med bröderna kunde ha svårt att stå emot blicken och hade därför skrivit en och en annan uppsats i sjuttonåringens ställe genom åren.