PRS(Dragon Fantasy)

Nalel suckade men nickade sakta, hon förstod. "Kan du ta dig och Ian till den mest skyddade delen då?" bad hon. Hon ville inte att något skulle hända dem.

Meira nickade, "Jo, det kan jag. Gissar att jag ändå blir satt att skydda dem när jag nu är i detta skick." sa hon menande.

Nalel nickade igen och tog hennes hand. "Ja, men..Det kanske kan hindras nu när jag berättade för Gandalf om orcherna...". Det enda hon ville var att kunna få komma ut ur rummet och hjälpa till. "Tror du att du skulle kunna fixa någon mat hit? Jag har inte ätit på väldigt länge...".

"Ett anfall går inte att stoppa, men det är bättre när vi är beredda." sa Meira och nickade. "Det ska jag fixa, kom nu Ian." sa hon och sträckte ut handen, blev Nalel anfallen av det onda skulle inte Ian vara där.

Nalel såg nedstämd ut då Ian tog Meiras hand för att gå. Hon ville inte vara helt självt i rummet...Det onda var borta nu, hon kände sig mycket bättre och behövde inte vara inlåst!

"Jag är ledsen, bara för säkerhetsskull." sa Meira innan hon och Ian försvann för att ordna med mat till Nalel.

"Jag vet, men jag vill gå ut, jag kan det, jag är frisk!". Nalel lät nästan lite arg på slutet, hon behövde verkligen inte vara inlåst! Gandalf själv hade hjälpt henne.

Meira sa inget och dörren stängdes bakom dem, sen började de ta sig ner mot köket, sakta eftersom att Meira inte klarade av högre hastighet.

Ian höll hårt i Meiras hand. "Är mamma arg?" undrade han och gjorde stora ögon då de kom in i köket, han var hungrig han med.

"Nej, trött kanske." log Meira och började packa en bricka. "Vi äter hos mamma." log hon och tog frukost till dem alla tre, rikligt och mycket.