Power (Ett rollspel för alla)

Lelia springer så fort hon kan och känner sig så lycklig när hon ser den gröna skyllten. "Nödutgång"
Hon försöker öppna den, men bara för att hon blir jagad av en skuggvarelse vill den inte öppna sig på engång. Den öppnas och hon springer in och dörren stängs precis framför näsan på skuggan.
Lelia springer fortfarande och ser sig inte för ordentligt. Hon krockar i någon. Det är Will.
"Åh, Will! Du förstår inte hur lättad jag är att se dig!" säger hon nästan med gråten i halsen.

Ariana sparkar frusterat till skolans yttervägg. Bucklan som blir får henne att undra hur mycket skolan faktiskt tar, hur mycket som skulle krävas för att rubba den för att förstöra den. Hon skakar irriterat på huvudet och går in istället, den obehagliga känslan av att hon missat något, eller att något är fel, drabbar henne igen. Ariana hatar den.

Jackson sitter i sitt rum. Han förstår inte riktigt allt det här och därför begrundar han det som ska vara hans förmåga. Är det tankekontroll? Eftersom han trots allt fick någon att tro att det brann. Men det är troligen inte så heller.

Will stapplade bakåt några steg när Leila flög in i honom, men upptog snabbt balansen.
Hon såg uppskrämd ut, och Will kunde nästan ana vad som hade hänt. Och om skuggan var svaret betydde det att den hade gett sig på någon annan, och troligtvis skulle fortsätta med dem andra utvalda. Tiden var knapp.
"Okej" sa han lugnande. "Vad har hänt?"

((I'm kinda trapped... VattenBlå? Är du där? :3))

((Förlåt Dx Har inte kunnat vara inne))

Zeya märkte att något verkade vara fel. Annabeth verkade vara spänd på något sätt.
"Är du okej?", frågade hon försiktigt.

Lelia tar ett djupt andetag.
"Jag blev jagad av något. En skugga. En sån som du såg i ditt rum" säger hon så lungt hon kan. Den kom så nära. Hade inte nödutgången varit där så hade hon kanske inte stått här.

Will bleknade. "Kom" sa han. "Vi måste röra på oss"
Medan dem sprang längs korridorerna berättade Will om hur demonen hade förföljt honom och Francsesa.

((Jag tror jag ger upp.))

"Vad ska vi göra?" säger Lelia. "Borde inte Dominus ha berättat om de här skuggvarelserna?"
Hon känner sig fortfarande skärrad och är blöt och kall efter att ha varit ute i regnet.

"Va? Eh, ja, visst." sa Annabeth frånvarande. "Öh... Vilket klassrum var det nu igen?"
Hon kollade schemat igen, och började gå med Zeya.
Annabeths nackhår reste sig upp, och hon hade en ytterst konstig känsla av att de var i fara. Även om hon intalade sig själv att det var okej, att hennes nerver var lite förvirrade efter kortet på hennes föräldrar, kunde hon inte sluta kolla sig bakom axeln om och om igen på väg till klassrummet.
När de väl var framme, var dörren dit stängd.
"Vi börjar om tio minuter." konstaterade hon.
Tanken på att stå kvar i korridoren gjorde Annabeth nervös.