Etik- och Filosofifrågor

Oberon Sexton

Känner mig extremt hemsk nu, men jag skulle ta bort de yngre och låta de äldre vara kvar.

Varför? Alltså... Jag vet inte. Det känns bara som att det är det jag skulle välja om jag var i den situationen och verkligen var tvungen att välja.

Jag hade inte gjort det. Den starkaste individen överlever, och det är inte rättvist att offra den starka för att rädda de svaga.

Jag anser att "humant" inte kan nämnas i samma mening som ett sådant val.

Om jag själv var tvungen att döda en tioåring eller en tjugoåring? Hur kan jag vara tvungen till det. Jag tror på människans fria vilja. Själv skulle jag väl dock döda tjugoåringen, men innan jag själv blev förälder hade jag nog valt tioåringen.



Jag brukar använda mig av ödet till min fördel. Det vill säga, jag väntar aldrig på att ödet skall avgöra saker, men om något går åt skogen så skyller jag gärna på det. Som när det tagit slut med någon "Det var aldrig meningen..." och så vidare.
Det handlar väl egentligen mer om överlevnadsinstinkt och det som gör mig glad. Människan behöver oftare något oformligt att skylla på än något att tacka. ;P

Frasen i fråga har jag inte tänkt på förut, men jag tror nog på den. Det finns nog inga direkta misstag.