Är det svårt att älska och bli älskad?

Jätte bra!

böööööööööööööööörja

asså jag måste berätta en sjuuk grej!!
för typ några dagar sedan så jag någon som var exakt lik Fred och
George på tåget!!!
Helt galet xD

HAHAHA XD Du träffade deras okända bröder XD

Men jag vet en galen sak. Min klasskompis yngre tvillingbröder ser exakt ut som Draco i ettan o.O

ahhaha kanske jag gjorde xD

shiiit vad han måste vara gullig

Du är bevakad ♥

AWESOME!

Kapitel 10

Jag satt på den stora gråa stenen vid sjön och bara stirrade rakt ut i det tomma intet. Tårarna bara rann nerför mina kinder och solens strålar värmde min rygg.

Jag vet inte hur länge jag suttit är kanske en timme eller kanske hela dagen men snart började jag får rysningar i kroppen när små vindpustar drog förbi jag små regndroppar började falla en efter en nerför den nu mulna himlen och det bildade små ringar i sjön som snart försvann och bildade nya igen.
Jag orkade inte går upp till slottet så jag satte mig under det stora trädet med bena uppdragna till hakan och mitt hår hade blivit blött och tovigt.
Jag märkte hur ljudet av elever började tona bort och tillslut var det bara jag och mörkret kvar.

Mina ögonlock blev allt tyngre medan tiden tickade iväg och tillslut slocknade dem helt.

Träden stod tätt intill varandra och dimman var tjock. Männen med dem svarta luvorna följde efter mig igen. Fast denna gången hade dem tillfånga tagit min föräldrar och jag vet inte var dem är. Jag känner hur marken viker undan för mig och jag faller längre och längre ner i det svarta djupa hålet och PANG!

Jag slår upp ögonen när jag känner att någon försöker ruskar liv i mig men jag ligger som fast frusen och alldeles darrig i kroppen.
Jag hör hur någon försöker prata med mig men jag kunde inte få fram ett ord så personen lyfter upp mig och allt blev svart igen.


Super kort kapitel I know! hoppas ni inte dödar mig:/

haha varför skulle vi döda dig om det är så awesome??

jag vet inte