The Dark Side [Sv]

okii

längtar efter nästa kapitel!

Lycka till! Är sjuk så jag får väl göra det på omprovstiden på måndag...

tack Tror det gick bra!

här är nästa kapitel! hoppas ni gillar den!

------------------------------------------------------

Kapitel 15
”Vi underskattar pojken!”
1997

Det var i slutet av december och allt började gå ur kontroll. Det var julaftonsmorgon, och Clarissa vaknade med en oroande känsla i magen. Hon såg sig om, och till sin stora förvåning låg Travers kvar bredvid henne. I vanliga fall försvann han tidigt på morgonen, långt innan hon vaknat. Hon suckade och såg på honom. Han var inte ful, nu när han sov såg han ganska snäll och vacker ut. Det var mörkheten i hans ögon som gjorde honom till den man han var, elak och hemsk! Clarissa kände hur illamåendet växte inom henne, hon får inte tänka så! Sirius var den enda hon borde tycka vara vacker, den enda man hon ska tänka på! Illamåendet fortsatte växa och hon sprang in på toaletten. Med huvudet halvt hängandes över toalettsitsen lät hon tårarna falla.
”Förlåt Sirius…” viskade hon fram innan allt i magen sprutade ner i toaletten…

”Clarissa… vad gör du här inne igen? Var du inte på toa nyss…” Travers avslutade meningen innan han var färdig, då han såg att hon stod framlutad över toalett stolen. Det var julaftonskvällen nu och Travers föräldrar och syskon var i vardagsrummet.
”Mår du dåligt?” frågade han misstänksamt.
”Nej… eller inte nu längre…” sa hon lågt och spolade. Hon såg på honom då hon ställde sig upp. Hon kände att kinderna fortfarande var blöta, och det måste han ha sett också.
”Du gråter Clare…”
”Jag spydde Trav… jag…”
”Är du gravid?” Den rättframma frågan fick henne nästan att vackla till, det hade hon inte ens tänkt på. Kunde hon vara de? Kunde, ja kanske, men VAR hon de? Nu när han nämnt det, kändes det nästan fel att hon själv INTE tänkt på det…
”Jag vet inte…” sa hon osäkert och undvek hans blick.
”Clare…” Hans smala fingrar tog tag om hennes haka och vände hennes ansikte mot sitt. ”Är du gravid?”
”Jag… kan va, men jag vet inte…” sa hon lågt och bet sig i läppen.

Mitt i natten, eller åtminstone så sent så Travers föräldrar åkt hem, började deras märken göra ont. Inte som de brukade då de blev kallad till möte, utan som när Voldemort var rasande! Clarissa och Travers utbytte blickar och visste att de snart skulle bli kallad på riktigt till möte, inte bara bli utsatt för tortyr…
”Tro vad som hänt?” sa Travers och bröt tystnaden i huset.
”Det har säkert att göra med fällan de satt upp i Godric’s Hollow.” svarade Clarissa och lade osäkert handen på magen. ”Tror du jag kan vara gravid Trav… det känns… som om att det inte…”
”Vill du inte ha barnet?” Han lät arg, hon visste att han kämpat länge för att få henne gravid.
”Jo, men… det känns för bra för att vara sant… om du förstår hur jag menar…” ljög hon och såg osäkert på honom. Han hörde inte lögnen och log lätt mot henne.
”Jo jag förstår, men det känns faktiskt som att vår önskan har slagit in…!”

Alla satt längs ett långt bord, Snape satt som vanligt på hans högra sida och Clarissa bredvid honom. Alla satt tysta, ovanligt tysta. Voldemort var så rasande att ingen, inte ens rebelliska lilla Clarissa eller överstolta Bellatrix vågade se honom i ögonen. Allt var deras fel, vad som nu var fel, de visste de alla!
”Pojken kom undan…” Rösten var kall, hård och rasande på samma gång, medan hans vita hand sakta strök över den stora ormens huvud. ”Han kom undan, igen! Jag börjar undra vad som går fel, vad det är som gör att vi alltid misslyckas…” Han vände sig om och hans röda ögon sköt blixtar omkring sig. ”Har ni några förslag?”
”Vi… har inte tillräckligt bra planer?” sa någon.
”Vi glömmer bort viktiga saker?” sa någon annan.
”Vi underskattar pojken!” sa Clarissa rätt fram, men undvek ögonkontakt.
”Jasså det gör vi?” Voldemort vände blicken mot henne och hon kände hur hans vrede nästan skar henne i bitar.
”Ja, han är uppenbarligen smartare än han ser ut… vi måste göra det omöjligt för honom…”
”Hur hade du tänkt dig att de skulle gå då?”
”Vi attackerar skolan…” sa hon lugnt. ”Alla vet att Harry Potter är svag, om vi attackerar hans favoritplats, där alla hans vänner finns, kommer han DEFFINITVT överlämna sig själv till dig utan problem…” Voldemort såg länge på henne.
”Jag tror du överskattar pojken. Än är han nog inte självmordsbenägen…” sa Voldemort fundersamt.

När mötet var avslutat stod Clarissa och Travers kvar i rummet. Voldemort ville prata med dem men ingen av den vågade stanna, samtidig som ingen vågade lämna rummet. Vad de än gjorde, kände båda på sig att de inte skulle sluta särskilt bra.
”Ville ni något?” Den kyliga rösten fick henne att rysa till.
”Ja herre…” sa Travers och försökte hålla tillbaka stoltheten i rösten. ”Vi har nyheter till er…”
”Jasså?”
”Herre… jag är gravid igen…” sa Clarissa lugnt även om det inom henne var en storm. Nu ville hon bara kräkas igen.
”Vad vill ni med de då?” Han var inte på humör för något, det hördes och Clarissa blev nervös.
”Vi ville att ni skulle veta det herre…” sa Travers osäkert.
”Bra, bra, adjö Travers, jag behöver ett ord med din fru…”

”Clare…”
”Ja herre…” Clarissa såg osäkert på honom.
”Jag har kommit fram till att du är en av de få som verkligen går att lita på… jag har ett mycket viktigt uppdrag till dig.”
”Jasså herre?”
”Ja… Jag har mina aningar om att Potter har hittat saker han inte har med att göra. Därför vill jag att du ska hitta information om VAD han har hittat…”
”Eh… vad tror ni att han hittat herre?”
”Det ska du ta reda på!” De röda ögonen borrade in i hennes och hon ryggade nästan tillbaka.
”Hur ska jag kunna fråga ut folk om något jag inte vet?”
”Jag litar på dig… du löser det… annars!”

meeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeer

Mer Dx

Mer! Längtar tills Clares ass-kicking

Mer!

Stackars Clarissa, hatar Travers. D:

Sorry People! Har haft fullt upp med skolan hela veckan!! Men förhoppningsvis kommer det nytt kap i helgen!

okej, vi längtar! ♥

längtar!!!!!!!!!