Voldemorts dotter och fången från Azkaban

haha :p där ser man ja fast allt som händer där händer inte i boken :p lite stämmer

Haha okej.

nee det vore inte särskilt kul

jag har läst rollspelet oxå (fett bra om det vore en fanfic)

Ja jag har fått några ider från rollspelet o så men som sagt så händer det en hel del andra saker jag har typ sjuan planerad redan :p

Jag längtar tills sjuan kmr det mer snart?

ja jag längtar med till sjuna :p och ja det kommer mer nu

Kapitel sju: Snapes lektion och oönskat besök

- Jag är tillbaka från sjukhuset nu. Och jag är en aning ledsen att barnet dog måste jag erkänna. Men sådant händer, jag får tortera någon sedan så känns det bättre. Tryck på knappen.

Jag vaknade på morgonen och kollade upp i taket, det var mulet. De flesta runt mig sov, vilket inte förvånade mig. Jag var dock förvånad över att Simon var vaken.
- God morgon. Sa jag och log mot honom, han såg på mig och mumlade något som jag tror var god morgon.
- Hur är det Simon? Frågade jag och satte mig upp och såg på honom.
- Jag vet inte. Svarade han nedstämt. Jag ställde mig upp och drog upp honom på fötter.
- Vi går en bit. Svarade jag, Percy såg ogillande på mig, men han kunde inte hindra mig eftersom lärarna hade sagt att vi nu kunde få gå till våra elevhem. Jag och Simon började gå upp för trapporna.
- Så vad oroar dig Simon? Frågade jag vänligt och såg på min vän.
- Det är väll allt med Black. Jag menar om han nu stod på mörkrets herres sida kanske han hjälper honom att få han tillbaka. Sa Simon ledsamt och satte sig i ett fönster och såg ner på sina händer.
- Jag tror inte du behöver oroa dig för det. Jag tror inte Black står på Voldemorts sida. Svarade jag hon
- Hur vet du det? tänk om han gör det och han kommer tillbaka! Jag vill inte träffa honom igen. Det har varit så lugnt och skönt utan honom. Förlåt Cara. Sa han när han kom på sig, och han stirrade ut genom fönstret för att undvika min blick.
- Simon! Sa jag och tog hans händer och han såg på mig.
- Jag förstår att du är rädd för honom och du behöver inte be om ursäkt inför mig. Jag är nog den enda i hela världen som vill ha honom tillbaka. Och om han kommer tillbaka så har du mig den här gången och tro det eller ej så har ajg faktiskt en hel del att säga till om. Sa jag och log mot honom och Simon log för första gången.
- Tack. Sa han och jag nickade och vi började gå tillbaka mot stora salen för att äta frukost, borden var nu tillbaka och vi satte oss vid våra respektive elevhem. Killarna såg på mig men sa inget. Jag satte mig ner och runt omkring var Sirius Black allt alla pratade om. Jag stängde samtalen ute och tänkte på vad Simon sagt. Tänk om pappa skulle komma tillbaka. Det hade varit underbart. Frågan är hur det skulle kännas, eftersom jag har varit utan honom i tre år snart. McGonagall kom för att prata med Harry och vi log uppmuntrande mot honom.

[i]Nu är det så att även om Sirius hade varit på slottet blev det en ganska tråkig vecka. Det är ganska jobbigt och höra tusen teorier om hur han tog sin in. Jag menar vissa var so orealistiska att det inte är sant. Hannah hade någon om att han kunde förvandla sig till en blombuske. Sir Cadogon har fått jobbet att vakta ingången till elevhemmet, vilket inte är sy lyckat för att han utmanar hälften av eleverna på dueller och om han inte gör det så ändrar han lösenordet två gånger om dagen. Sen så berättade McGonagall för Harry att Black var utan efter honom och han sa att han redan visste, men lärarna följer honom över allt. Wood är besatt av den där pokalen så vi tränar en massa, dagen innan matchen får vi reda på att Draco inte kan spel och att vi ska få möta Hufflepuff, smart drag av Draco med tanke på att vädret är sämst. De andra tjejerna är tydligen förtjusta i Cedric. Och Oliver är så frustrerad på dem att jag tror han ska explodera. När vi börjar igen har vi lektion i försvar mot svartkonst, med…[i/]

Jag såg dörren öppnas och Harry kom in andfått.
- Förlåt att jag är sen professor Lupin. sa han men när han tittade bort mot katedern såg han Snape. Det hela såg mycket komiskt ut Harry bara stod och glodde och Snape såg irriterat på honom.
- Vi började för tio minuter sedan så jag måste dra av tio poäng från Gryffindor. Sätt dig nu. Sa Snape men Harry rörde sig inte. Han måste vara ganska modig om han utmanar Snape varenda gång eller bara korkad.
- Vart är professor Lupin? frågade Harry
- Han sa att han var för sjuk för att undervisa idag. Sa jag inte att du skulle sätta dig? sa Snape med ett snett elakt leende. Men Harry stod kvar och såg på Severus och jag bara la huvudet trött på bänken.
- Vad är det för fel på honom då? Frågade Harry och jag lyfte blicken för att se Sevs svarta ögon glimma till. Och det såg nästan ut som om han önskade att Lupin hade varit döende.
- Inget livshotande. Jag drar av fem poäng till från Gryffindor och om jag måste be dig sätta dig en gång till så drar jag av femtio poäng. Snäste Snape och Harry satte sig äntligen ner och Snape såg ut över klassen.
- Som jag sa innan Potter avbröt mig, har professor Lupin inte lämnat någon lista på de ämnen han har gått igenom. Hermione svarade honom
- Jo vi har gått igenom boggartar, rödhuvor, kvarror och grindyloggar. Och vi har precis börjat med…
- Tyst. Jag bad inte om någon information. Jag yttrade mig bara om professor Lupins brist på organisation. Svarade Snape kallt.
- Lupin är den bästa läraren vi någon sin haft. Sa Dean djärvt och de flesta i klassen mumlade instämmande. Snape såg argt på dem och jag kunde inte låta bli att le lätt.
- Ni är tydligen lätt tillfredsställa. Första klassare ska klara av rödhuvor och grindyloggar. Idag ska vi diskutera… Varulvar. Sa Severus efter att ha bläddrat längst bak i boken. Hermione avbröt honom
- Men professorn, vi ska inte börja med varulvar utan hinkypunkar…
- Miss Granger. Jag trodde att det var jag som höll i lektionen inte du. Sa han iskallt och jag kunde inte låta bli att fnissa lite. De andra i klassen såg oroat på mig men Severus gav mig bara en blick och jag log och försökte att sluta fnissa.
- Om fröken Riddle är klar nu så kan ni slå upp sidan trehundranittiofyra. Allesammans nu! Sa Snape skarpt och vi slog upp böckerna.
- Vem kan tala om för mig var skillnaden mellan en varulv och en vanlig varg är? Frågade Snape, alla satt tysta och Hermione räckte upp handen, Severus såg på mig men jag orkade inte räcka upp handen, eftersom jag visste att han inte ville ha något svar från eleverna. Snape ignorerade Hermione och sa i stället
- Kan ingen säga det? Menar ni att Lupin inte ens har lärt er de grundläggande skillnaderna mellan…
- Vi har ju redan förklarat det, vi har inte kommit så långt som till varulvar än. Vi håller fortfarande på med… sa Parvati och såg på Snape.
- Tyst. Jag trodde väll aldrig att jag skulle få uppleva en klass av tredjeårselever som inte skulle känna igen en varulv om de såg en. Jag måste prata med Dumbledore om hur långt efter i kursen ni är. Sa Snape iskallt. Men nu reste sig Hermione upp.
- Professorn, professorn. Varulvar skiljer sig från den vanliga ulven på många sätt. En varulvs nos…
- Det är andra gången du öppnar munnen utan att vara tillfrågade Granger. Jag drar av fem poäng från Gryffindor för att du är en odräglig besserwisser. Sa Snape kyligt. Mioni satte sig ner och kollade ner i golvet med tårar i ögonen. Jag la armen runt henne och resten av klassen stirrade argt på Snape och det var ett bevis på hur mycket det hatade honom eftersom de alla hade kallat Mioni besserwisser någon gång. Snape såg på klassen och jag blängde på honom
- Den här gången gick du för långt, professorn. Sa jag och resten av klassen såg på mig med oroad blick och Snape riktade sina svarta ögon mot mig och jag blängde på honom, men innan han ha säga något sa Ron.
- Ja det gjorde du. Vad är meningen med att ställa en fråga och sedan inte låta oss svara? Nu höll klassen andan och Snape gick långsamt fram till Ron och stannade några centimeter från hans ansikte.
- Du får strafftjänst, Weasley. Och om jag någon sin hör dig kritisera mina lektioner igen, kommer du ångra att du blev född. Sa Snape med silkeslen röst. Och klassen blängde argt på Snape men sa inget, utan resten av lektionen satt vi och läste i boken och antecknade. När klockan ringde ut så sa Severus
- Var och en av er ska skriva en uppsats som ni lämnar in till mig. Den ska handla om hur man känner igen och dödar en varulv. Den ska vara två pergamentrullar och jag vill ha den på måndag. Det är på tiden att någon får ordning på klassen och Weasley du stannar kvar.
vi gick därifrån och Hermione såg på mig.
- Tack. Sa hon och log mot mig
- Det var inget. Han kan inte säga vad som helst. Sa jag argt och Hermione log.
- Konstigt att du inte fick kvarsittning. Sa Harry och jag såg på honom
- Ja jag förväntade mig nästan det. Sa jag utan att ljuga. Ron kom snart ikapp oss och de började genast klaga på Snape och de önskade att Black hade gömt sig inne hos Snape så de hade blivit av med honom. Men jag vet inte vem som skulle ha vunnit den kampen. Och jag vill inte ha reda på det. Kvällen kom väldigt fort och ag kände inte för att vara uppe sent och bestämde mig för att gå och lägga mig.
Jag vaknade på morgonen och stormen var värre än vanligt och jag var glad att det inte var jag som skulle spela quidditch idag. Jag låg under täcket och orkade inte gå upp. Jag bara låg och lyssnade på åskan och njöt. Jag älskar oväder. Efter en stund gick jag upp ändå. Jag slängde på mig en svart klänning och tog ett paraply och gick ner till entréhallen för att möta de andra. De såg på mig där jag gick i klänning och en tun kofta och ett paraply som enda skydd.
- Du kommer frysa. Sa Ron och jag såg på honom och skrattade.
- Det är en kofta som alltid är varm. Kom nu. Sa jag glatt och gick ut i regnet med ett stort leende. Jag skuttade nästan fram och de såg konstigt på mig och jag log. Simon kom upp bredvid mig.
- Är det okej om jag gör dig sällskap? Frågade han och jag nickade glatt. Hermione och Ron kom upp på andra sidan.
- Simon. Sa Simon och räckte fram handen till Ron som tog den och skakade den förvånat.
- Ron. Svarade han och jag log glatt. Vi kom fram till planen och hittade ett par lediga platser och satte oss ner. Spelarna kom snart ut på planen och vi försökte se något. Till och med jag som brukade ha lätt att hitta kvicken såg den inte. Det var som att försöka spela mitt i natten utan ljus. Spelarna flög omkring och försökte spela. Wood bad om time-out och lagen samlades i var sin ende av planen. Hermione sprang ner till Harry för att hjälpa honom med glasögonen. Och snart var hon tillbaka och vi såg när spelarna började spelet igen. Jag följde Harry med blicken och jag hoppades han skulle lyckas. Och sen kom en blixt och både jag och Harry fick syn på en stor svart hund på läktaren. Jag såg på den och blinkade och den var borta. Harry var stilla en stund innan han fick syn på kvicken och började flyga mot den. Plötsligt spred sig en tystnad över planen och en välbekant kyla kröp in på skinnet. Och jag huttrade till och kände hur all glädje försvann. Jag såg på dementorerna som kom in på planen. Paniken spred sig och jag såg hur Harry vacklade till och plötsligt tappade greppet som kvasten och störtade mot marken.
-Harry! Skrek Hermione och vi såg hur marken kom närmare, vi sprang ner mot planen. Dumbledore slängde en förtrollning mot Harry och han landade mjukt i leran. Vi satte oss bredvid honom och såg på den bleka pojken framför oss.

- Nej nu orkar jag inte berätta mer. Ni får reda på vad som hände sedan någon annan gång. Nu ska jag gå och tortera folk.

*Kash*

Bra.

Tackar ska se när jag hinner med nsäta kapitel

bra men är Simon en Griffindorare

Nej Slytherin.