Ante tempus absumitur [PRL] Lupe - Medi

"Du vet att han ger oss dem? Är du säker på att DU inte skadade dig?" Sa han och klev in i hissen.
"Du verkar ganska av."

Han svalde hårt och såg på honom. " Jag är inte mer skadad än du redan vet. Jag känner mig bara... Trött. " Sa han ärligt.

Han tog hans arm och stödde honom.
"Då åker vi hem." Sa han och nickade.
"Vi är ändå lediga imorgon." Sa han och såg sedan mot rummet där hon låg.

Han nickade sakta. " Ja det är vi. Vi kan diskutera om vi vill hälsa på henne då. " Sa han och klev ut i den kyliga nattluften och klev in i limon. Där de andra redan satt. " Det positiva med detta är att hon inte längre har en cykel och med hennes ekonomi är det inte troligt att hon skaffar en till. Hennes skolgång hänger på oss. Hon kommer inte ha ett annat val än att bo hos oss. Detta kan vara Hans gåva. " Sa han syrligt men ärligt.

"Om hon ens vill gå kvar nu. Det är ju frågan." Han såg oroad ut men nickade.
"Jag har bett far att ge mig uppdateringar. Han var otroligt kall. Men han borde inte vara så. Han såg ju vem det var." Han suckade.
"En sådan gåva kommer även 'DOM' vara där." Han menade båda deras fäder och deras föders fäder.

Han svalde hårt och såg på honom. " Hon såg glad ut innan hon blev påkörd. " Suckade han ärligt. " Han kanske hade mycket att göra?" Föreslog Xaden. " Tro mig jag vet. " Sa han torrt. Frustrerat.

"Hon kanske var glad över andra saker? Men ja hon ska få vila de komande dagarna." Han lutade sig tillbaka.
"Vilken måndag detta blev. Från att hon blev skriken på till påkörd."

Xaden nickade sakta. " Vilken måndag. " Instämde han trött och kände limon åka iväg. Tillbaka hem för deras del.

"Shit.. vi åt inget heller. Vi får ringa någon." Sa han och såg upp

Xaden nickade sakta. " Ordna med det du. " Sa han och lutade sig bakåt och somnade.