Argus Filch [SV]

NU RÄCKER DET! DINA KAPITEL SLUTAR ALLTID LIKA SPÄNNANDE, OCH NU VILL JAG HA MER!!! NU!

Brukar inte gilla fanfictions, men den här är ganska intressant.

MER!♥

Du är jätteduktig på att skriva :3

Jätteduktig är bara förnamnet!

Haha vad gulliga ni är ♥
Jag har verkligen inte haft tid att skriva nåt, men till helgen kanske?

JA!!!

Ett nytt kapitel, det vart lite rörigt... Säg till om ni inte fattar någonting! x)

"Var är Anthonia?"
"Jag vet faktiskt inte, hon var inte på stationen. Du får fråga Thea."
"VAR ÄR ANTHONIA?" vrålade Argus åt sin storasyster. Thea ryggade tillbaka lite av förvåning, men sedan tyckte Argus sig se ett litet leende på hennes läppar innan hon ryckte på axlarna.
"Hon ändrade sig och ville inte komma. Hon är kvar på Hogwarts." Blicken som Argus fick av Thea var hånfull.
"Du ljuger", viskade Argus. "DIN JÄVLA HÄXA, DU LJUGER!" Thea log elakt mot sin lillebror innan hon vände på klacken och gick sin väg. Argus pappa såg skrämt på Argus och skyndade sig sedan iväg efter sin dotter.
Argus förstod inte vad som hände. Var var Anthonia? Hade hon helt plötsligt ångrat sig och bestämt sig för att Argus inte betydde något för henne? Hade hon helt och hållet glömt bort honom?
Argus kunde inte hålla tillbaka gråten längre. Tårarna forsade nedför hans kinder.
"Du-u sa att du ä-ä-älskade mi-ig", hulkade Argus. Och jag trodde på dig, tänkte han. Hur kunde jag vara så jävla dum?

Argus sov inte mycket den natten. I flera timmar låg han vaken, kudden blev dyngsur av hans tårar. Så fort han slöt sina ögon så såg han bilden av Thea som hånlog mot honom framför sig. Han kunde höra hennes röst. "Ful, äcklig, värdelös."
När Argus äntligen somnade så var klockan redan kvart över fem på morgonen.

"Det gick mycket lättare än vad jag trodde, Cabot var hur duktig som helst."
Argus vaknade av sin systers röst. Det dröjde några sekunder innan han förstod varför han kände sig så olycklig. Sedan återvände minnena från gårdagen. Han slöt ögonen igen och försökte somna om, kanske till och med somna för gott.
"Men hur lyckades ni bli ensamma med henne då?", undrade Anthon.
"Det gick hur lätt som helst. Jag lurade i henne att Argus skickat en uggla till henne när hon var på toaletten, och att jag tagit hand om brevet och lagt det i vår sovsal."
Argus hajade till när han hörde sitt namn. Han koncentrerade sig på samtalet, lyssnade noga. Kunde det vara så att de pratade om Anthonia…?
"Hon rusade dit direkt, hon var nog galen i vår bror. Nej, jag förstår det inte heller", fortsatte Thea.
"Och sen...?"
"Henrietta Cabot, min vän i femte årskursen..." Argus kunde höra hur Theas tonfall blev malligt när hon berättade för Anthon att hon hade fyra år äldre vänner.
"...hon väntade i sovsalen. Hon lamslog Anthonia direkt när hon kom inrusande. Vi skulle nog bli relegerade om någon fick veta vad vi gjort!", skrockade Thea.
"Sen då?", undrade Anthon otåligt.
"Sen", viskade Thea, och hennes röst blev genast allvarlig. "Sen utförde hon minnesförtrollningen. Obliviate. Efter det kom Anthonia inte ens ihåg vem Argus var."

Sorgligt. :c </3

Fy fasiken vad Thea är ond, OND säger jag! >.<
Men det var ett underbart skrivet kapitel, såklart. :3