Är kärlek möiligt för oss??

" Du får sitta här " sa Mattias och log mot Tom. Tjejen Mario var kär i kom in i matsalen och började ta mat. Mario såg på henne med halft drömmande blick. hon hade svart lockigt hår och blåa ögon. Hennes kroppsbyggnad var lite mullig men ändå tränad. Hennes namn var Alicia. Hon gick förbi Tom och sedan förbi Mario och Mattias bord.
" Hej Mario " sa hon och log.
" h....hej " stammade Mario blygt. Hon log och gick vidare.

Tom log och satte sig ner vid Mattias och Mario och började försiktigt äta.

" varför alltid så blyg runt Alica? " frågade Mattias och såg på sin bror samtidigt som han åt en tugga.
" Är lite kär i henne " sa Mario lågt och smått nervös.

Tom tittade sig omkring, han var säkert den enda kille i denna skola som var homosexuell och han vågade inget säga eftersom han nog skulle bli mobbad för resten av sitt liv

Mattias var även han homosexuell men dolde det bra han var redan tillräckligt mobbad över att han gillade att rita. Mattias och Mario drog båda upp luvorna när Mercy och Linus kom in i matsalen och satte sig vid ett gäng när de hade tagit mat. Gänget var skolans bråkstakare kriminella och problemakare hela bunten.

Tom brydde sig inte om dem, han var van vid bråkstakare oavsett hur många ben de var.
Han fortsatte att äta och hade en lugnt blick i hans ögo.

Mario och Mattias gömde sig mest för att de inte orkade med Mercy i skolan.
" Hur kan du vara lugn med trubbelmakare i närheten? " frågade Mattias lågt och såg på Tom. På rösten lät det som att han var nervös.

Tom såg på honom och svarade lugnt och sa.
- Ja är van bråkmakare oavsett hur många ben de har och står man så nära döden som jag gör varje gång jag arbetar med en problemhäst så blir man väldigt härdad.

" Skulle behöva den känslan och ärligt sluta vara rädd för syrran " sa Mattias han och Mario var båda rädda för Mercy. En gång hade hon försökt kastat knivar på dom. Och Mercy hade även lyckas hugga dom i armarna och fått in dom på akuten. Hennes ilska var oktontrolerbar.

Tom nickade men den rädslan var inget man kunde arbeta bort på en dag det visste han.
Det krävdes mycket för att en sådan rädsla skulle försvinna.