PRS mellan Lajlan och Ellus

Jag snyftade ner i kudden och ångrade med ens att jag öppna min stora käft. Fy fan för mig. Jag sög verkligen på allt.

Jag var rädd för vartenda ord som kom ut genom hans mun.
"Är du kär?" frågade han först. "I den där gamla"
"Hon är inte gammal" konstaterade jag först.
" Hon är ju en..." sen avbröt jag honom.
"Vafan tänkte du med?! Hon kunde ha dött!
" Chilla kompis!"
"Vi är inte kompisar" väste jag innan jag vände mig om och gick.

Jag torkade mina tårar när jag hörde att madame Pomfrey kom in i salen och plockade upp min bok. Mitt vita nattlinne jag var tvungen att ha för att inte smutsa ner sängen var mjukt och sladdrigt och hade irriterande nog korvat sig under min rygg. Vad ville den jäkla korven mig? Vann den något på att vara där och störas?