[PRS] Cipriano & Cawith

Damon följde efter Malvina. Han hoppades att de skulle hitta någon slags hamn utanför stationen, och mycket riktigt såg han många stora fartyg vara ankrade några hundra meter bort.

Mal drog en hårslinga bakom örat och såg på honom, han gjorde henne ganska osäker.
"Kan du fixa det här? Jag vill inte prata." sade hon och svalde hårt.

"Senast jag kollade hade vi inga pengar", konstaterade Damon och flinade fundersamt åt henne.

Mal rynkade lite på pannan och såg uppgivet på honom. Hon suckade högt och la tjurigt armarna i kors.
"Du är så jobbig." sade hon och drog ut på å:et.

"Jag vet", skrattade han och slog till henne löst på axeln.

"Ouch." gnällde hon och smällde till honom på armen. Hon fick inte ont men hon gillade inte att han tog sig friheten att slå henne, som om de vore kompisar. "Välj en båt då." sade hon sedan och la armarna i kors. Hon kunde inte låta bli att känna sig åksjuk bara av att se vågorna.

"Värst vad låg smärttröskel du verkar ha då", konstaterade han och log snett, och granskade sedan båtarna.
"Den här verkar ju gå till New York", sa han och pekade på en båt som låg förtöjd lite längre bort.

"Kanske jag har." sade hon bara och började gå mot båten han pekat mot. Hon svalde hårt och drog en hårslinga bakom örat. Hon funderade lite, det var folk som lassade upp saker. "Vi kan smita ombord annars, när jag pratar så håller det bara en kort stund." log hon snett.

"Ja det blir bra", svarade han. Han såg hur arbetarna som hade lassat på saker började gå därifrån och han gick långsamt emot skeppet.
"Damerna först", flinade han och gjorde en gest mot bryggan som skiljde mellan landet och skeppet.

"Om jag trillar, fångar du mig." sade hon tyst innan hon rusade över bryggan och gömde sig direkt bakom en stor låda. Hon svalde hårt och väntade på Damon.