The four kingdoms

Hon hörde svaga röster långt bort och det lät som om hon var under vatten. Det var en skön känsla som spred sig genom hela kroppen och för någon sekund så kände hon ingen smärta. Hon öppnade långsamt ögonen.

Lilly satt intil Jos kropp och hon såg ögonen öppnas.
"Åh Jo." Hon log och smekte hennes kind.
"Du lever. Allt kommer bli bra, jag lovar dig det."

Hon såg en suddig Lilly framför sig och en varm hand på hennes kind. Hon log svagt. Men hon kände att något var fel. Hon drog långsamt upp sin högra hand för att känna vid sitt öra. Hennes öra fanns inte längre. Hon såg på sin hand som var alldeles blodig.
"Åh" sa hon tyst.

"Rör dig inte." Hon såg på henne och började hela hennes sår.
"Jag är inte så bra. Men jag hoppas du kan bli bra iallafall." Hon torkade bort blodet.

"Tack" sa hon svagt och slöt sedan ögonen. Hon var så trött och ville bara sova.
Sedan blev allt svart.

De hade tagit sig hem och Lilly satt med Joanne och väntade på att hon skulle vakna. Inte en prinsessas uppgift men hon ville ta hand om Joanne.
Lilly reste sig upp och gäspade. Hon var så trött.
"God natt joanne"

Hon vaknade med ett ryck och satte sig snabbt upp. Det skulle hon inte gjort. Det värkte i hela kroppen. Hon såg att hon var i ett rum i slottet så hon la sig ner igen. Hon såg Lilly sova på en säng brevid.
Generalen. Fick de honom? De måste de gjort, eller? Jo försökte tvinga sig själv att koppla av och inte tänka så. De skulle berätta för henne så fort morgonen kom.

Lilly gnydde och vände sig om. Drog täcket närmare sig och mumlade något ohörbart. En sorg speglade sig på hennes ansikte.

En piga kom in smygandes och såg på Joanne och log.
"Är ni hungrig?"

Hon nickade långsamt.
"Tack gärna" viskade hon.
Hon såg på Lilly som antagligen hade en mardröm. Hon undrade vad den handlade om.

Pigan nickade och gick ut och efter 10 minuter återvände hon med en skål med soppa. Försiktigt puffade hon upp kuddarna och fick Joanne i sittande ställning.
"Vill du ha jälp att äta?" Hon satte sig ner.
"Prisessan vill nog att nin inte anstränger er för hårt."