Medieval rollplay [PRIVAT Emma07 & Zora]

Novalie hade mött upp hans ögonoch höjt ett ögonbryn när hna plötsligt kom närmare, När hans läppar möte hennes blir hon förvånad, varför? vänta va? han var ju prisn han borde inte falla för en tjänare utan mer i frejas håll en lady. Hon besvarade förstikigt, men skulle säkert snart dra sig undna

Han drog sig undan ifrån henne, trots att hon besvarat kyssen. Det var inte det att han inte ville det, utan snarare det att han fick dåligt samvete.
"Förlåt, jag borde inte..", sade han, visste att han inte borde göra så här.

Novalie bara såg stumt på honom och koladle sen ner på hålet oh tog nålar och fixade tyst så det blev klart för att sys.
-Du har rätt mylord, du bordei nte och itne jag heller
sa hon bara och tog tråd och fick i det ie en nål och började sy

Han var tyst, betraktade henne sy på hans tröja.
"Du har fint hår", tänkte han, men märkte att han tydligen råkade säga det rakt ut. Han svor tyst för sig själv.

Novalie sydde precis då och råkar sticka honom i hans ord och suckar och sydde klart.
-my lord. Du borde släppa känslorna för mig. Du e prins och jag en tjänare. Du får kolla efter andra mer i lady Frejas rang.
Sa hln tyst och fäste tråden och sen tog bort Itt och la det i en ask igen

Han svarar först inte, i egna tankar. Han visste att hon hade rätt, mer än väl.
"Jag vet", svarar han istället bara. Han rycker till då hon sticker honom, men gjorde inte särskilt ont. Han rörde lite på axeln som för att sträcka på den, då den värkte efter gårdagen, efter en smäll där.

Novalie märkte han verka ha ont.
Jag ja fixa fram åter axel senare my lord. Men er träning måste börja.
Sa hon och aktar sig så han kunde gå.

"Ingen fara", svarar han. Den värkte något, men han trodde inte att det var någon större fara.
"Antagligen",säger han sedan angående träningen och börjar gå ut för att gå till träningen.

Novalie neg snabbt noch började fixa i hans rum. Diskret hade han kolöst efte honom. Hon blev klar och gick för fixa något för hans axel.

Luleå hade vaknat efter en lång sömn

~~~Anfall~~~

Doran hade precis gått upp och fått på sig kläderna, och var på väg ut ur rummet för att gå ned till träningen, då han hörde ljuden av stridigheter. Han tog sig snabbt till fönstret i rummet, och såg ut över borggården där strider pågick. Av anfallarnas baner att döma var de från Västern, en gammal fiende till dem. Doran svor högt för sig själv, vände, grabbade tag i svärdet på vägen ut då han inte räknade med att hinna ta sig till vapenrummet, och sprang ut ur rummet för att först springa och varna Freja, vars rum var nära hans, och sedan ned till striderna. Han ryckte upp dörren till Frejas rum.
"Västern har anfallit, skynda dig"