Privat med Missy

Dabria lämnade köksbordet när han inte sa något mer. Fåordig men vem var inte det på morgonen? Hon tog på sig ett par jeans och en grå tröja, innan hon tog itu med ansiktet. Då hon naturligt var ganska blek var det ett förskräckligt sjå att få sminket att bli bra. Hon behövde det för att se levande ut. Håret fick förbli utsläppt - det orkade hon inte göra något åt. Väskan hade hon redan packat klart så det var bara att ge sig av.

Dabria lämnade huset och jag var ensam kvar. trevligt, vad skulle man kunna hitta på? Jag vandrade runt i huset och hittade TV.n. Jag satte på och bläddrade igenom kanalerna. Jag stannade vid något program med djur.

Skoldagen sniglade sig fram. Det kändes som om varenda ämne var tråkigare än vanligt och Dabria lyssnade inte ens på vad läraren förklarade och gick igenom med klassen. Hon kom att tänka på Jimmy och hans frågor om hon trodde på änglar. Det kändes lite skumt att han frågade sådana frågor, men den enda förklaringen hon kunde komma på var att han måste vara intresserad av ämnet.
När klockan var tolv pustade hon ut av lättnad. Endast en lektion kvar innan hon skulle slippa detta ruttna ställe.

Jag fixade lite mat och bestämmde mig för att gå ut. Solen lyste ändå. Men det enda stället jag visste om var parken. Aja då fick det bli parken igen.

När sista lektionen var över skyndade sig Dabria ut. Hon sprang ut från skolbyggnaden och vidare mot parkeringsplatserna. När hon kom fram till sin bil kände hon sig plötsligt mycket piggare. Skolan påverkade verkligen ens humör. Hon satte sig bakom ratten och backade ut. Hon skulle nog behöva åka förbi mataffären innan hon åkte hem.