Privat mellan Ripadal och Fairy Tale

Akunadin blev förbannad och gick ut från rummet och slängde igen dörren med en stor smäll och Seto skakade på hvuet och sa.
- Pappa tyglar aldrig sitt humör.

Amari satt tyst bredvid dem. Hon ville verkligen inte avbryta något.

När maten äntligen serverades och stämingen hade lagt sig så började Atemu äta.
Han böjde styrka för utmaingen efter lunchen

Amari åt sakta av sin mat. Det var mycket godsre än vad hon hade ätit innan.
Hon gjorde ögonkontakt med killen som hade sagt sådär snälla saker till henne, och han log igen. Det fick henne att spricka upp i ett leende själv

Atemu såg den manliga slaven men skakade på huvudet bestämt åt honom, ett som betydde ett ord och du får lämna rummet.

Amari såg ner på sin mat. Killen gick iväg, varför visste hon inte

Atemu suckade, killen hade tydligen misstaget hans uttryck för något annat men sa inget utan bara fortsatte äta.

När hon hade ätit färdigt och en slav hade tagit hennes tallrik, satt Amari och väntade på faraon

Atemu reste sig upp och trontjänarna såg på honom och rest sig också och Shada sa.
- Okej farao, är det ner till utmaningen?
Och följer hon med?

Atemu nickade och sa.
- Ja det gör hon.

Amira reste på sig efter faraon och ställde sig bakom honom.