Dör för dig - A Wolfstar Story

Jättebra!

*bevakar*

*PARTTYY*

När kommer nästa?
*excited* ^^

Jag har en bra ide, så tidigt imorn eller senare i kväll.

PArty in the house!!

Yay!!!

YAY!!

Jag och mina skrivtalanger *skakar på huvudet*
________________________________________
Kapitel 15: Bibliotek
Remus
Jag satt i biblioteket och pluggade. Egentligen var det Hogsmead dag men jag var för trött för att gå. Jag vände bladet i boken om grundarna till Hogwarts, Rowena Ravenclaw, Salzar Slytherin, Helga Huffelpuff och så klart Godric Gryffindor. Om man skulle vara ärlig så hade jag redan läst det innan jag åkte till Hogwart, då jag trodde att jag aldrig skulle komma in. Någon dunsa ned bredvid mig.
”Jag fattar inte hur folk tycker att Hogsmead är kul efter så lång tid”, sa en tjej. Jag kollade upp och såg Lily sitta där. Hon hade sitt röda hår uppsatt i en bulle och sina trötta gröna ögon syntes. Jag märkte redan att något var fel.
”Är det något?” frågade jag. Hon skakade på huvudet. Jag kollade på henne och höjde ett ögonbryn. Lily suckade.
”Ja jag har ett problem”, sa hon och kollade ner i bordet.
”Vad är det för något?” frågade jag. Lily hade alltid varit där för mig och nu var det min tur att vara där för henne. Hon skrapa lätt med foten.
”Ehm… Alltså… det handlar om James…” började hon. Jag viste inte om jag skulle vara arg eller flina. Vilket resulterade i en märklig blick.
”Har han gjort dig något?” frågade jag bara.
”Nej, nej alltså han ha inte gjort något direkt…” hon tog en pause. ”Men jag tror jag är kär”, det sista mumlade hon fram. Jag flinade och hon smällde till mig på armen.
”Aj, varför gjorde du så?” frågade jag och gned lite där hon slagit till mig.
”Det är inte roligt!” sa hon irriterat. ”Men sedan någon gång i sommaren har jag börjat få känslor mot James. Och när skolan starta så han har liksom blivit snällare.” Jag log. Våran plan hade lyckas. Sedan kom jag på något.
”Du säger James och inte Potter”, sa jag och flinade. Hon rodna men putta till mig.”
”Nej jag sa Potter”, sa hon.
”Nej erkänn du sa James.”
”JAG KALLAR ALDRIG JAMES FÖR JAMES!” Jag brast ut vid skratt. Hon rodna ännu mer. ”Okej så jag kallar han för James glad nu?”
”Jadå, men du fråga ut honom, han skulle bli överlycklig”, sa jag. ”Och jag tror du också skulle bli det”, tillade jag snabbt. Hon nickade.
”Ja, jag får väll göra det så snarast som möjligt”, sa hon. ”Pluggar du? För vad?” Jag kollade förvirrat på henne efter det märkliga bytet.
”Ehm… Om grundrana…” mumlade jag. Nu var det hennes tur att flina.
”Jag har inte gjort dem, kan vi göra till sammas?” Jag nickade och hon tog en pergamentrulle.

SUUUUUUUPERGRYMT!