Prs. Tonksklubbsfamiljen[swe]prs.

(Du)

Priim~

"Elli, ska inte göra som hon gör, men du ska inte Heller skrika!"

Azia

"Säger du ja", sa jag buttert. Jag var fortfarande sur, men vågade inte trotsa Priim fullt ut. "Kan du gå nu?"

Priim~

"Visst" säger jag och går ut ur rummet.

Azia

Jag suckar och tar upp boken igen. Inser att jag läser om samma stycke om och om igen. Bläddrar en sida. Bläddrar tillbaka. Läser några ord. Bläddrar. Jag suckar och tittar ut genom fönstret. Will och några andra kör fortfarande quidditch och jag kommer på mig själv med att se längtansfullt på spelet. Hur tänker jag nu? Jag hatar ju quidditch! Bortsett från det ser jag Josse nere vid sjön. Leende går jag ut och ner mot sjön - Josse är ju faktiskt uthärdlig att prata med.

Jag går ut och spelar lite mer Quiddich.

Azia

Jag kommer äntligen ner till platsen där Josse stod. Men Josse är inte där. Jag ser mig omkring, kanske står hon bakom något träd och väntar på att hoppa fram. Men nej, ingenting. Jag går ett varv runt sjön och ropar "Josse?" Hon svarar inte och jag ryser till. Granarna står täta vid den här delen av sjön och dimma har sänkt sig över vattnet. En kall kåre går längs min rygg. Jag vill ropa, men det känns fel att störa den här stillheten, så jag viskar istället.
"Hallå? N-någon där?"

Priim~

Jag går in och gör en omelett.
"Vem vill ha?"

Azia

Jag ser mig nervöst omkring och tar ett steg tillbaka - åt helt fel håll, inser jag sekunden innan jag skrikande vacklar bakåt. Mitt skrik klipps av i samma ögonblick som jag sjunker ner under ytan och får munnen full med vatten. Panikslaget kämpar jag mig upp till ytan igen, spottande och hostande. Jag skriker igen.
"Hjälp! HJÄLP!"

Priim~

Jag hör att någon skriker och jag går ut. Någonting sprattlar i vattnet och jag tar den lilla rodd båten som ligger vid vattnet. Jag tar på mig flytvästen och ror ut. Jag ser att det är Azia.
"Här!" Säger jag och greppar henne.

Azia

Jag flämtar fram ett svagt "tack" och försöker ta mig upp i roddbåten. När jag äntligen lyckas ligger jag bara där i båten, darrande och hackande tänder av köld, men oskadd. "Tack" mumlar jag igen och sluter ögonen.