Monster High School 2

Alec ~
Hmph. De här var ju inte särskilt pratglada människor.
"Men jo, jo! Det är klart jag är det", svarar jag flickan med brunt, smålockigt hår.
Precis när jag gjort det kommer två tjejer in, den ena med fräknar i det solbrända ansiktet, en svans och ett par glittriga gröna ögon. Den andra tjejen har stort, turkost hår och violett hy.
"Får det plats med en till?", frågar den turkoshåriga tjejen och utan att vänta på vårt svar sätter hon sig ner bredvid mig.
"Jag diggar din frilla!", flinar jag och slutar leka med mitt eget hår.
"Hm.... Ska vi leka en lek? Man ska gissa varandras arter, eller förmågor, eller vad för skum grej man nu är... 'Kay?", ler jag och börjar återigen leka med det långa håret.
Det var länge sedan jag hade långt hår, måste definitivt ha det oftare, skitkul ju!
"Okej, okej. Men först borde vi presentera oss! Vi kommer ju spendera mycket tid på den där skolan... Till alla nykomlingar, mitt namn är Lexi", fortsätter jag.
Hjuh, förra gången jag lekte så här hade jag glömt bort mitt namn. Pinsamt var det, men man ska ju lära sig från sina misstag!

((Haha, han verkar sjukt dryg nu men det är bara en karaktär han spelar :p))

Chi~
Jag hör två andra varelser komma in, och jag tittar upp på de. Ett troll, och någon sorts varelse jag inte känner igen, med turkost hår och lila hy.
Varför är det så många här inne? Jag gick ju in här för att få vara iallafall lite ifred...
Det känns som om alla stirrar på mig, och min ångest väller upp i mig, starkare än tidigare. Jag sväljer ner den men mår fortfarande dåligt.

"Flickan" säger något men jag svarar inte. Jag vet att jag skulle börja gråta om jag ens öppnade munnen.
Hur ska jag klara av det här?

Efter att jag har tagit min väska går jag försiktigt ut genom den fullpackade kupén i en försök att hitta något lugnare. Jag hittar en med bara en kille som sitter och ritar.
Han ritar en person stå i ett hörn och är faktiskt riktigt bra. ''Hej, jag är Rosie. Kan jag sitta här?'' säger jag och ler vänligt medans jag inspekterar hans silver/gråa vackra aura.

Den dryga tjejen med det fåniga håret föreslog just en lek men den verkar ju urusel.
Jag klarar inte av att sitta här längre. tänkte jag och gick ut för att hitta den tysta killen som ritade.
Jag kom först nu på att han inte hade någon aning om vart jag hade gått och han måste tro att jag hade övergett honom men han verkade trevlig. Jag hittade kupén och såg att den tysta tjejen med de vackra röda ögonen var där.
Oj, eh, du kanske gick ifrån kupén för att den var för full och nu kommer jag och stör? Men är det okej om jag sitter här jag ska försöka att inte vara jobbig?

Avena ser intensivt på den blonda tjejen med genomborrande blick, men med ett leende på läpparna.
"Avena." svarar hon mjukt och sneglar på dem andra innan hon ser på tjejen åter.
"Ni vet redan vad jag är, det är inte svårt. Dessutom har jag mycket god hörsel och lukt, mitt luktminne är mycket gott." sa hon långsamt och tydligt.
"Det som inte ser ut att vara det den är går lätt att avslöja enligt lukt." sa hon enkelt men log vänligt.
"Därför vill du nog inte att jag ska vara med i leken." skrattar hon till och blinkar åt tjejen innan hon sätter sig ner på golvet med benen i kors mellan de båda sätena. Hon gillade att sitta där och Vidar började slingra sig längst golvet.

Chi~
Jag tvekar med att svaran men det är antagligen bäst att vänja sig. Lärare kommer tilltala mig hela tiden, och då måste jag svara. Och klasserna kommer vara betydligt större än den här lilla gruppen. "Chi" säger jag tyst och fortsätter att skissa.

River hade blivit placerad I en särskild avdelning på tåget. Det var en avdelning för varelser med speciella behov. De mest märkliga varelser fanns här. Hon hade bara blivit placerad där för att de trodde att hon inte kunde överleva utan att vara i vatten. Men det kunde hon. Så länge det fanns en vattenkälla i närheten som hon kunde gå till i nödfall. Av ren artighet var hon kvar tills hon uppskattade att halva tiden gått. Då reste hon sig och gick ut i korridoren där de "Vanliga" kuperna var.

Emile suckade lite ingen hade kommit in i den kupén han var i än folk hade bara gått förbi. Han började känna sig ensam men satt kvar och ritade.