You are not Diffrent (Prs)

" Hur kan du röra ett sånt litet monster? " frågade Arvid med rädd röst och satte sig igen. Han lugnade ner sig och andades ut. småkryp nej tack tänkte han.

Milli kolalde på hoonm "dem e äckliga men dem e ett liv som vi. så jag vet inte hur. bor man i ett hem osokm inte e drietk renligt hela tidne lär man sig"Sa hon och suckar

Arvid andades ut igen
" Ursch kryp " sa Arvid

Alex såg upp mot sin brors klassrum han funderade var dom eleverna som hans dokotor sa var dom mördare och mobbare?. Han vände sida i sin bok och fortsatte läsa.

Milli log til "du har en rätt udda forbi men den e inte rolig heller. Men du har rätt att vara rädd så jah tänker itne retas"sa hon

Hann suckar till. "när slutar vi?"fårgade hon nu och Milli kollar klockan "om 15 min sov2SA ho

" tack för det " sa Arvid han hade helt lugnat sig nu och såg mot Alex igen. Han ville prata med sin bror men han var inte så pratglad då Arvid försökte prata med honom. Kunde inte hans mamma sparka doktorn men hon var blind hon trodde att han hjälpte Alex när han egentligen bara gjorde det värre.

Milli såg på honom "är det något som bekymgrar dig+2Frågade ohn nu

" det är min bror jag är orolig över " sa Arvid han kände att han behövde prata med någon om det här. Hans mamma var omöjlig och hans pappa lika så.

Alex satt tyst i fönsterkarmen då en av hans mobbare hittade honom
han log och drog ut honom på skolgården.
" Ska du drabbas av panik nu tönt ?" Frågade mobbaren med
ett hånflin. Alex såg på honom skräckslaget då han blev
mer knuffad i en vattenpöl så tog han tillfället i akt och
och flydde han gömde sig i en buske.
" Tro inte du kommer undan tönt " sa mobbaren som hette
Tom. Alex kröp skräckslagen längre in i busken flera från
Toms gäng började omringa busken. Busken låg precis vid
skolans staket så Alex kröp så långt in mot staketet han kunde.
Mobbar gänget tog tillfällen att mobba honom då han var här
I skolan och hade ibland skrämt honom så att han hade sprungit hela vägen hem.

Milli kollade på ARvdi. "Vad ororar dig för honom?"sa hon lugnt och kollade på hono "lovar jåller tyst om det du säger jag brukar aldrig prata om vad folk säger till mig"Sa hon och Hanna hade somnat och hade börat dröma sin konstiga drömmar igen, en om Niklas så klart.

" Det är hans social fobi som oroar mig på de senaste åren har det blivit värre " sa Arvid. Han märkte inte det som hände på skolgården.

Milli kollade på honom och nickar . "Och dina föräldrar vägrar inse det eller?"Frågade hon lugnt och kolale på honom och spakr till Hanna så hon vaknade och hanna suckar och gick och hämtade sia skaer på katedern