Malfoy och Granger

Alltid lika perfekt skrivet!!

Bäääst!!

Bra!

Jag hade tänkt skriva direkt efter jag kom hem från skolan (klockan 3) men sen var ju mugglis tvungen att krångla såklart. Så jag har inte kunnat skriva.
---
Kapitel 26 (tror jag är på 26, håller inte koll längre)

Hermione

När vi kommit fram till Hogwarts så tog jag bara lite mat och åt upp det fort. Sen hade jag gått iväg till sovsalarna, utan att någon märkte det.
Allt kändes bättre nu. Eller nej egentligen inte. Men det kändes som att det var bättre. Jag visste att sorgen fanns kvar i mig, men jag hade blivit så van så att jag knappt märkte det längre.
Jag kommer dock inte ihåg hur det känns att vara glad längre.
Ibland ville jag inte vakna på morgonen, ibland kunde jag inte vakna. Det kändes som att allt var försvunnet.

Jag hade gått ner tidigt till frukosten och hade tagit en macka och ätit på den långsamt. Den var inte så god eftersom jag inte hade något på den.
Efter ett tag hade Harry och Ron kommit ner och satt sig bredvid mig. Harrys hår var förskräckligt struligt och Ron såg ut som att han inte sovit en blund inatt.
"Var ni uppe länge igår?" frågade jag och log lite på grund av att det var så typiskt dem.
Ron gav en gäspning till svar, så jag tog det som ett ja.
"Harry..." sa jag och kollade på honom med en besviken blick.
Det var inte meningen att den skulle se besviken ut.
"Va?" sa Harry och vaknade till.
"Här," sa jag och räckte honom min borste jag hade i min ficka. Jag hade alltid en borste med mig, eftersom mitt hår är som det är.
Harry kollade på borsten ett tag och fnös till.
Sen började han borsta håret så det såg normalt ut.
Jag tog en ny macka men med smör den här gången.
"Hermione," sa Harry plötsligt.
Han hade slutat borsta sig även fast hälften av håret fortfarande var struligt.
"Vad?" frågade jag och kollade allvarligt på honom.
"Kolla där," sa han och nickade mot ingången till stora salen.
Jag kollade dit och där stod han. Draco. Den här gången på riktigt.
Vi fick ögonkontakt och han log mot mig.
Jag släppte min macka och ställde mig upp.
Sen sprang jag fort mot Draco och jag kände hur glädjetårarna började rinna ner för kinderna.
Jag kom fram till Draco och kastade sig runt halsen på honom.
Det var underbart. Att få se Draco på riktigt sen flera veckor sen. Att få känna doften av honom. Av att få känna hans kind emot min.
"Jag har saknat dig så mycket," grät jag och kramade om honom hårdare.
"Jag har saknat dig också. Jättemycket," svarade han. Det hördes att han grät också.
Jag släppte taget om honom och kollade in i hans gråa ögon.
Han såg glad ut.
Jag skakade på huvudet. Detta kunde inte vara verkligt.
Sen kysste Draco mig.
Jag ville bara skrika av glädje, detta blev för mycket att ta. Jag hade aldrig känt mig såhär glad.
Draco slutade kyssa mig och tog tag i min hand.
Sen kollade vi ut över stora salen.
Varenda person som satt där stirrade på mig och Draco. Det gjorde mig inte förvånad.
Ingen hade nog räknat att jag och Draco skulle kunna bli tillsammans.
"Jag tror de har kommit på oss," sa Draco tyst.
Jag skrattade.
"Jag bryr mig inte," svarade jag.

SÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅ BRAAAAAAAA!!!!

BRA!!!

nåååå! så guligt!! super bra!

Woooooow! Perfekt skrivet som alltid! (Fast Ron blir nog avundsjuk..) (Vänta nu.... nu kommer Voldemort att döda Hermione! Sa inte han det tidigare!! ) Draco måste skydda Hermione ifrån Voldemort!

Det var nog därför an kom tillbaka till hoggy warty hogwarts








quote]

♡