Hungerspelen (Öppet rollspel)

Åh nej! Jag glömde detta helt! Är det okej om jag fortsätter eller har du tröttnat på detta? D:

Det är lugnt, har ändå så mycket för mig att det inte gjorde så mycket att ett roll "dog" för tillfället, haha. Men fortsätter gärna! Kommer kanske inte vara så jätteaktiv den närmaste månaden dock, men svarar så ofta jag hinner! ^^

MANDY - Distrikt 8
När Mandy har gått ett tag stannar hon upp. Hon får syn på en annan spelare - Adrian från Distrikt 5. Han kan knappast vara ett eller två år äldre än hon själv. Vad ska hon göra? Alliera sig, döda eller bli dödad?
Mandy står bara stilla. Hon kunde lika gärna bara ha varit en staty. Hon stirrar. Den lilla oskyldiga flickan dyker upp. Att döda någon kan verka enkelt i ens huvud men när det kommer till kritan är det nog inte så lätt trots allt. Mandy står bara stilla. Hon väntar på att få se sin motståndares nästa drag.

Tilly - Distrikt 4

Snart hade Tilly och de två från distrikt 1 fått sällskap att de två tävlande från distrikt 2, samt av Njord från hennes eget distrikt. Hon var glad över att Njord hade gjort henne sällskap, även om hon inte visade det utåt. För de andra fyra deltagarna som tillhörde karriärist-gänget gav henne olika nivåer av obehag. Hon studerade dem långsamt, och försökte pricka ut deras svagheter.
Marcus, killen från distrikt 1, var lång och kraftig och flinade konstant självsäkert. Det var uppenbart att han skulle göra allt för att vinna. Till och med döda Lydia, hans kamrat från distrikt 1. Men hans självsäkerhet skulle kunna göra honom vårdslös, åtminstone hoppades Tilly det.
Lydia bar samma självsäkra leende som Marcus, men ibland skymtade något osäkert fram i hennes ögon. Antagligen var hon inte mentalt beredd på vad spelen egentligen innebar. Och då skulle hon förhoppningsvis bryta ihop och bli ett lätt byte. Åter igen så hoppades Tilly det i alla fall. Eller skulle Lydias rädsla bara göra henne oberäknelig, och ännu farligare.
De två spelarna från distrikt 2 kunde inte vara mer olika. Manda var antagligen den största tjej Tilly någonsin sett, hon verkade bestå av enbart muskler och råstyrka. Och Tilly hoppades att muskler var allt den tjejen hade, för då skulle hon förhoppningsvis ha en chans.
Flavius å andra sidan var vältränad, men betydligt slankare och kortare än Manda. Men sättet han kastade sina kastknivar från hand till hand på med vaken blick gjorde att Tilly fick lust att springa därifrån. Men gjorde hon det skulle hon antagligen bara få en kniv i ryggen. Hon kom fram till att trots att han hade minst kroppshydda så var Flavius antagligen det störta hotet.
Tilly rös och vände sig sedan mot Njord. Hon gav honom ett leende, som han besvarade. Hon hoppades att någon annan skulle döda honom, så han inte blev kvar för henne att döda, för det skulle hon nog inte klara av.
"Har vi någon strategi?" frågade Tilly och såg sig om på sina allierade igen. Det var nu det började på riktigt.

Adrian - distrikt 5

Adrian stanna plötsligt till. Han har en obehaglig känsla av att vara övervakad. Vilket inte är så konstigt då det säkert finns kameror överallt, men nu känns det annorlunda.
Han svänger runt. Längre bort i tunneln står en person. Adrians hjärta börjar rusa. Jag vill inte dö, tänker han panikartat. Han backar ett steg utan att reflektera över det. Sedan inser han att personen som står där borta inte har gjort något som tyder på att den kommer att överfalla honom.
"Vem är du?" ropar han försiktigt. Personens ansikte ligger i skugga och han kan inte avgöra vem det är. Men det kan knappast vara någon av muskelbergen från de övre distrikten, då personen är för liten för det. Han tvingar sig själv att slappna av, kanske kunde det vara en allierad. Men han önskade ändå att han hade någon form av vapen.

Mortimer - distrikt 9

Mortimer hade haft rätt när han trodde att det skulle finnas vatten i botten av sänkan. Men hans glädje över det var kortlivad, för så fort han kom närmare vattnet insåg han att han inte skulle kunna dricka det. En vidrig stickande stank steg upp från den stillastående pölen. Mortimer hostade till och täckte näsan och munnen med armen. Han gick långsamt närmare vattnet. Det såg normalt ut, men lukten sa något helt annat. Han visste inte vad som var fel med det, kanske var det inget fel alls på det, men han tänkte inte ta den risken. Han var tvungen att hitta en annan vattenkälla. Frustrerad vände han på klacken och började ta sig upp för sänkan igen.