Ondskan går i arv

Superbra! Såg att du hade lagt upp ett kapitel till i morse.... Och då han jag inte läsa

Haha, Peeves håller med oss... Han shipar Willabell!

EDIT: Mitt 1900:ade inlägg

Jättebra!

Jättebra!

Bra!

Du verkar ha en ny läsare Roger Davies

*trumvirvel*

Nån had just skaffat sig en ny läsare!!

Hej allesammans! Ett nytt kapitel kommer här! Och kul med nya läsare också, muntrar alltid upp när någon gillar det man gör! Jag vill bara be om ursäkt för att det här kapitlet är så dåligt, kort och framkrystat, och det känns som om jag har mist karaktären i Will och Durra, ska försöka "piffa till" dem igen till nästa kapitel! Här kommer det i alla fall!

-Jag frågar er bara en gång. Stämmer det att ni hade tänkt smyga in i skogen?

Hagrid satt i sin stol och såg smått allvarlig ut.
-Ne-eej, sade Durrabel. Det skulle vi ju inte, eller hur Will?
-Nej, sade han.
-Det är bra det, sade Hagrid lite snällare. Det är ju knappast så att man tror på Peeves men det kändes ändå bäst att kolla.

Durrabel och Will hade kallats upp till Hagrids kontor efter incidenten med Peeves dagen efter och nu var de två av de få på skolan som visste hur man tog sig upp till rektorns kontor. Durrabel hade stått förundrad och tittat omkring sig hela vägen upp men Will hade inte verkat tyckt att det var något speciellt, men å andra sidan kom han ju också från ett magikerhem.

-Lovar ni det? frågade Hagrid. För förbjudna skogen är inte ett kul ställe, så mycket kan man säga.
-Jaaa, sade Durrabel, och tittade på Will som nickade.
-Bra, då säger vi så, sade Hagrid som log lite smått. Då kan ni gå.

När de två hade kommit ut i korridoren suckade de.
-Puh, sade Durrabel.
-Ska vi försöka ta oss in i skogen ändå? frågade Will.
-Ja, det tycker jag ändå, lite risker måste man väl ta.
-Ja, det kan jag ju hålla med om. Annars är det ju inte kul!
-När ska vi göra det då?
-Ja, nu passar det ju inte särskilt bra, klockan är ju redan sju, det skulle bli en flopp att gå in där nu, vi skulle ju bli slukade av en varulv på ungefär två sekunder eftersom vi inte skulle ha hunnit förbereda oss.
-Men idag är det ju torsdag. På lördag kväll kanske?
-Ja, varför inte? Då skulle vi ju kunna planera.
-Ja. Vi ses imorgon kväll utanför Stora Salen klockan sex. Blir det bra?
-Ja, det borde funka.
-Då ses vi!

Nästa kväll syntes de mycket riktigt. De vandrade upp till sjunde våningen igen, för det var så lugnt där, och så funderade Durrabel lite över det där rummet hon hade sett.

När de hade kommit upp dit hörde de plötsligt ett högt brakande ljud från en bit bort.
-Det är den därPeeves som är här igen! viskade Durrabel. Vi måste gömma oss.
-Jag har ingen aning om hur man gömmer sig här! Vad gör vi?
Nu måste vi hitta någonstans att gömma oss, det börjar bli bråttom tänkte Durrabel när de virrade runt utan att veta vad de skulle göra.
-Där, en dörr! sade hon plötsligt.
-Vardå?
-Bakom dig!

Han vände sig om och såg dörren, och öppnade den. Tillsammans med Durrabel smet han snabbt in och stängde dörren.
-Wow, vad är det här för ställe? undrade hon när hon kom in.

Rummet var inte jättestort, men desto mysigare. Det fanns inga soffor eller fåtöljer men däremot kuddar överallt mot bokhyllorna, som kantade väggarna och en stor röd ren matta i mitten av rummet. En brasa knastrade hemtrevligt i en kamin och på spiselkransen satt det några små statyer föreställande trollkarlar och häxor i färd med att flyga på kvastar, röra om i gigantisk kittlar och skicka gnistror upp i luften.

Uppe i taket var det ett förtrollat glas som i stora salen och det fanns små fönster högt upp på väggarna.
-Jag vet inte, sade Will. Men det verkar ju ganska mysigt i alla fall.
-Jajamensan. Men är det inte lite konstigt?
-Vadå?
-Rummet ligger ju mitt i slottet. Hur kan det då vara ett sådant där tak och fönster som gör att det ser ut som vi är i något torn absolut överst i slottet?
-Det var en bra fråga. Jag vet inte. Men det är ju en magisk skola, så det kanske inte är så konstigt ändå.
-Nä, kanske det. Men här har vi ju ett bra ställe att sitta och planera.
-Ja, verkligen. Vi skulle behöva någon slags karta över skogen så kan vi tänka bättre.

Han hade knappast sagt det förrän det låg en karta på spiselkransen.
-Men där ligger det ju en! sade Durrabel. Vad konstigt!
-Nej, det kanske inte är så konstigt ändå. Det verkar som något slags önskerum. Man kanske bara behöver önska att det ska komma fram också när man är där utanför så gör det det.
-Vad smart! Så kan det nog vara, för jag önskade faktiskt att vi skulle få någonstans att gömma oss. Och det fick vi ju!
-Vad bra, då vet vi hur vi ska göra för att hitta det igen. Och nu börjar jag bli hungrig, och jag önskar att det fanns någon mat här.

Inget hände.
-Men varför händer det inget? Tänk på mat du med, Durrabel.

Inget hände.
-Latmask, muttrade Will. När du fixat nästan allt för en riktig mysstämning borde det väl inte vara så svårt med det sista, lite mat och godis bara.

Inget hände.

För övrigt anser jag att Miljöpartiet är det bästa partiet och att kärnkraft borde förbjudas!


Om ni undrade vad det där var om, fråga mig inte...

BRA!!!!

Jättebra kapitel!

Men ehe, jag frågar ändå: Vad var det där?

Vad för något?