I Dödens Labyrint

Thoms skrek rakt ut och sprang och stannar och stenar föll och kollade ner !wow! sa han direkt och såg dne komma emot hoonm och sprang dirket och hoppar in i det och håller fast och dne kom och han dukade och snart föll den ut sin tagg och stack efter honom och han föll men fick grepp igen och skrek och den kom efter men föll så både föll och han kom los och kollade på dne och den röt sen börhade ahn sprigna igen. "SAM SPRING!" skrek han då man såg hhan komma springades och mansåg hur mosntret försökte komma los.

Samantha började springa och kände paniken växa inom henne.

Thomas såg monstret komma och sprang med henne emot en mur som böjrade röra sig och kollade bakc "kom då!"skrek han och direkt kom den oc hsprang efter dem mellan allt tills den slog igen och den hann inte och thomas föll direkt på marken och andades anfått och kollade igneom sig inget stick nope. han kolladep sam "du?"Frågade han och menade på stugen?

- Nej jag är inte stungen, sa Samantha.
Hon hjälpte honom upp.

Thomas nickade "bra" sa han och reste sig och log itll "tack" sa han och hämtade än andan "och detta antar jag e er vardag?"frågade han Sam och flinar roat

- Nja vi brukar vara ute ur labyrinten när griversna kommer, sa Samantha.

Thomas kollade runt "vi har ett par timmar till så vi går och kollar om Alby e kvar" sa han och började gå ditåt.

Newt suckar och kollade på Chuck "de kommer inte tillbaka" sa han tyst och gikc

Samantha gick upp bredvid honom.
- Tack för att du tog dig in, sa hon och kollade på honom.
Hon kollade sig omkring.

Gally var tyst.
- Jag kommer sakna Sam, sa han och gick.

Chuck kolalde på Gally och de andra och suckar och satt kvar ensam i mörktet "de har klarat det"sa ahn tyst.

Thomas kollade på Sam "det e lugnt jag kudne inte se dig stängas in med Alby du verkar vara shysst" Sa han och log till och gick tyst emot Albys stället och knöt los och böjrade hissa ner honom

Samantha hjälpte honom.
- Vi borde bege oss till öppningen, sa hon.