TEENS IN THE WILD (Öppet roll 10 rollare)

- Elisa -

"Du måste hjälpa mig! Jessie håller på att dö, jag hörde förut att hon inte kunde andas ordentligt, hennes ena ben värkar brutet och jag tror att ett revben har hamnat på sned och spräkt hennes högra lunga. Du måste hjälpa mig att hitta en växt, som ser ut så här" Jag håller upp en sida ur min "Allt om läkande växter" bok. På sidan finns en bild p´å en klätter växt som heter Röd Elima och andvänds när man ska bedöva folk.
Jag tittar på Kim och hoppas att hon förstår vad hon ska göra och inte vad jag ska göra.
Jag tänker operrea Jessie typ.
Jag får henne att äta växten och sedan tar jag min kniv och skär upp så att jag kommer åt revbenen och kan rätta till det.
Jag har gått en läkarkurs på sommarlovet där vi fick lära oss precis det här.

Kim:
Jag suckar djupt.
"Seriöst... för det första skulle inte några högstadieelever klara av en operstion och för det andra har vi ingen utrustning som jag i alla fall skulle kunna se", säger jag.

- Elisa -

Jag suckar.
Fattar hon ingenting eller. Jag har utrustningen i min väska och jag kan operera! Jag får helt enkelt lura henne.
"Men om du hittar den här växten kommer Jessie i varje fall slippa lida! Snälla hjälp mig bara!"

Kim:
"Tyvärr men naturen måste väl ha sin gång antar jag", säger jag så nära medlidsamt jag kan. Jag är inte direkt typen som tycker om att visa känslor, verkligen inte för mobbare.
"Hon kommer att dö och så är det bara... tack för vattenflaskan", säger jag och börjar långsamt promenera därifrån.

- Elisa -

Jag blir så arg att jag skakar. Jag kan inte längre behärska min ilska. Hon tänker alltså låta Jessie dö, för att hon varit lite elak!
"Idiot" Skriker jag och rusar fram och slår till henne i ansiktet med en knuten näve.

Kim:
Först hörs arga ord som jag lätt skakar av mig. Sedan springande steg bakom mig. Sedan vänder jag på huvudet och tar emot en smäll. Jag gör ifrån mig ett ljud istället för att svära högt som i mitt huvud.
Rent reflexmässigt duckar jag undan för nästa slag och tar fram mina långa svarta naglar. Jag undviker ännu ett slag men spänner istället naglarna i hennes ansikte och river monstruöst. Den här flickan kommer att låta mig gå. Att hindra mig leder bara till drastiska konsekvenser.
Mina naglar tränger inte in särskilt djupt men efter att hon fått en ny skada att tänka på så flyr jag därifrån.

Min syn blir allt suddigare av den fuktighet som rinner nerför ögonlockskanterna. Det var längesen jag grät men nu gör jag det för en gångs skull. För att citera en gammal bok min mamma brukade läsa för mig så stod det:
"Borta bra men hemma bäst."
Det refererar till att oavsett hur vacker den förtrollande skogen är så kan den aldrig få mig att må bättre än vad jag gör hemma. Jag måste till min familj. Jag måste hem. Men jag har inget hem längre. Den där lilla byhålan har aldrig varit mitt hem. Jag vill hem till mitt hem och min familj men istället är jag här med alla jag hatar. Ingen försår mig. Det verkar som att jag måste hitta tillbaka på egen hand. För att vara ärlig så bryr jag mig inte om de andra dör.

Summer:
" Jävla idioter."
Mumlar jag
Jag har hamnat på en öde ö med ett gäng med överlevande puckon.
Jag suckar
" Du klarar det."
Säger jag till Jessie
Jag ger henne en vatten flaskan från min väska.
"Här\"
Säger jag

Kim:
Mörkret närmar sig. Det är sjukt att behöva attackeras för att man inte kan rädda en döende person. Bara för att några personer inte kan acceptera verkligheten betyder inte det att jag behöver dö.

Vad ska det bli av mig? Jag går och går men hittar varken ett vattendrag eller ett säkert ställe att sova på. Min torra strupe skriker efter vatten och är på väg att fatta eld men har har redan förbrukat nästan hälften hittills.
Jag går bara var mina fötter leder mig. Jag tänker gå hela natten om det är vad som krävs.

- Elisa -

Jag känner hur blodet riner ner för min panna och mina kinder. Varför var jag tvungen att sslå Kim? Jag är bara ett stort fjasko! Tänker jag och går snyftande och blodig tillbaka till Jessie.
Till min glädje stter Summer bredvid henne och ger henne vatten. Trots att skadorna Kim gett mig i ansiktet värker kan jag inte låta bli att le.
"Hej" Säger jag till Summer "Tack för att du tagit hand om henne, men hon kommer antagligen att dö" Jag gör en liten paus innan jag fortsätter. "Det finns ett sätt att rädda henne på, om vi hittar den här växten" Jag tar fram Allt om läkande växter och slår upp den Röda Eliman.
"Tror du att du skulle kunna hitta den?" Frågar jag hopp fult.


- Jessie -

Jag är långt ifrån medvetandet. Jag kan bara höra svaga röster som låter som viskningar. Jag känner mina läppar fuktas och sedan en bok som någon bläddrar i. Eller är det blad från en buske som svajar i vinden...
Jag vet inte hur långt jag har kvar men jag vet att det är nära nu.

Josef


Mitt huvud dunkade när jag låg på marken, jag kunde inte röra mig i 20 hela minuter men ingen la märke till mig. När jag väl reste mig upp hade situationen lugnat ner sig men det var fortfarande panik i luften. Jag reser mig upp och springer bort till Elisa, summer och Jessie
-vad har hänt?