Cowboys and indians

Han nickade. Han visste att någon var tvungen att göra. Men fortfarande ville ingen jaga själv. Bara de fattiga gjorde det. Han ställde undan grytan och hällde upp vatten till dem båda.
Han ångrade sig då hon drog undan handen och ställde sig upp. "Förlåt. Jag...jag råkade bara göra det" mumlade han och väbde snabbt ryggen åt henne och började fiffla med disken.

"Göra vad?" sa Aiyana förvirrat och tog emot glaset med vatten. Hon svalde det lydigt innan hon trött och utmattad sjönk ner bland kuddarna. Egentligen borde hon diska med, men hon orkade inte röra på sig. Istället betraktade hon hans rygg och log svagt.
"Vad du göra?" frågade hon igen, hon visste verkligen inte vad han hade gjort på henne.

Dave mötte inte hennes blick utan hade bara ryggen mot henne och diskade. Han höll blicken på det skummiga vattnet och hörde hennes frågor och suckade. "Jag kysste din hand, det bara hände". Det blev en besvärande tystnad. "Jag har börjat gilla dig, du har tagit hand om mig även fast jag inte förtjänat det".

Aiyana sätter sig tvärt upp vilket får det att snurra till och hon stönar och tar sig för huvudet.
"Dave vad?" nu var hon verkligen förvirrand och förstod inte mycket av vad han sa.
"Gilla? Vad menar du?" att gilla någon, som man tyckte om viss mat. Var det så han menade?
"Kysste? Dave, Aiyana inte förstår." hon var bara förvirrad, orkade inte.

Dave var tyst och bara diskade och tog sin tid på sig. Han borde inte ha sagt något alls. Borde ha hållit sin trut och bara låtit allt vara. Men han gillade henne, det gjorde han verkligen. "Ja, gillar. Du är så vänlig, god och vacker" sa han och vände sig mot henne. Då såg han hur trött hon var. "Ansträng dig inte" sa han och gick fram och tryckte ner henne i sängen och drog upp täcket till hakan på henne.

Först förstod hon inte alls, själva ordet hade hon inte hört. Men då han förklarade förstod hon vad han menade, men hon förstod det ändå inte.
Att ha känslor kunde man ha för sitt barn, för en släkting kanske för den man var gift med, men såhär?
Hon sjönk ner bland kuddarna då han tvingade henne till det.
"Men Aiyana kan inte ligga här, det är fel. Det är Daves hem, Aiyana ska göra mat, tvätta, städa, inte såhär." sa hon förvirrat även om hon kände tröttheten skölja över sig som i vågor. Som att alla sena nätter, tidiga mornar, allt arbete och de gångerna det var dåligt med mat hade tagit ut sin rätt. Mycket hade väl med foten att göra också.
Hon såg upp på honom då han var nära och tog försiktigt hans hand i sin.
"Aiyana gillar Dave med, tror det, om man kan. Men inte går, Aiyana gifta sig, Dave med, med annan kvinna, komma hem till far och mor." sa hon mjukt och försökte hålla ögonen öppna.

"Aiyana kan hjälpa utan att stå på fot. Aiyana kan hoppa, sitta." sa hon förtroligt, hon hade gjort det förr då hon stukat foten en gång, roande nog var det samma fot.
"Varför gör far din det? Tycker han om det?" frågade hon förundrat, hon förstod sig inte på dessa människor, konstiga var de med konstiga traditioner. Men snart slöt hennes ögon, hon orkade inte hålla dem uppe mer.
"En vacker kvinna, Dave förtjänar det." sa hon innan hon somnade. Någon borde det finnas att gifta bort till honom.

Dave ville nästan skratta. "Nej Aiyana, du ska vila" sa han bara en sista gång. Att hon var så envis med att arbeta. Han förstod inte det. De flesta vara glada för chanser att vila och lata sig. Men inte hon. "Tja, han vill att det ska vara jämställt. Att han och mor ska ha det lika bra" sa han bara och log. Han respekterade verkligen sin far för det.
"Tja, du får säga till om du hittar någon" skrattade han sedan mjukt och såg hur hon somnade. Han stoppade om henne innan han tog sig ut ur stugan. Han kunde passa på att se om han kunde vaska lite guld medan hon sov.

Aiyana förstod inte hans syn, hos henne var allt tydligt uppdelat i man och kvinnogöra, som vissa gånger kunde överträdas men med mannens tillåtelse eller hela stammens. Det var även olika statusar även bland kvinnorna, men beroende på deras makes status och ibland för sin egen skull. Att Aiyana var bra i sig själv trodde hon inte på, hon gjorde det hon skulle göra, det som förväntades och var okej i hennes synsätt.
Hon sov snart djupt då Dave lämnade henne, hon var tydligt i behov av sömn och vila.

Dave kom ut och tog sina saker och satte sig vid en bit vid en stor å och satte igång. Han kunde stå där ibland i flera timmar utan att hitta något, och ibland tog det bara några minuter innan han hittade några guldkorn. Idag verkade det vara en bra dag. Snart hittade han små guldkorn som tydde på att det fanns mer i närheten. Han fortsatte ivrigt och tiden flög förbi, snart var det mörkt och han hade fått ihop lite guld. Snabbt skyndade han sig hem och la undan det i en låda han hade och tittade till Aiyana.