Något nygammalt

Blaise log då Laura kom till honom och verkade inte bry sig om tjejerna mer. Hon undrade om det var ett sett att göra henne avundsjuk eller något. Troligen var det så, eller för att få hennes uppmärksamhet.
Blaise log och drog in henne i dansen, alltför nära enligt Lauras tycke och hon drog sig lätt undan med uppspärrade ögon.
Blaise rynkade pannan och såg på henne, Laura var inte van vid närhet och det syntes. Men hon drog darrande efter andan då han försökte på nytt och lät honom göra det. De for runt i dansen men då han åter började kasta ut komplimanger drog sig hon undan.
"Sluta, bara sluta att ljuga." fräste hon med tårarna stigande i ögonen. Åter for hon ut orätt mot honom, men hon hade mycket instängt inom sig.
Snabbt vänder hon dem alla ryggen och går ut ur krogen. Darrande sjunker hon ner längs en husvägg, hon orkade inte med sig själv som det nu var.

Cara stelnade till när Laura försvann och suckade, att få den här tjejen att anpassa sig efter ett socialt liv verkade vara svårare än hon trodde, hon ursäktade sig och gick ut ur krogen, dörrvakten som nu var Jakob såg på henne med ett leende och Cara log tillbaka.
"Hon gick till vänster" sa han då han förstod att hon letade efter Laura.
"Tack" svarade hon och gick åt vänster, snart fann hon henne sittande mot husväggen och hon slog sig ner bredvid henne, hon bestämde sig för att inte säga något utan låta Laura börja prata om hon kände för det.

Laura hörde steg och såg snabbt upp då hon märkte att det var Cara. Hon log svagt ett darrande osäkert leende som för att visa att allt var bra då det inte var det.
"Förlåt, men han....han." hon fick inte fram mer utan slog händerna för ansiktet för att inte brista i gråt, hon skulle inte visa något. Visade man något så skulle falska människor låtsas bry sig och sedan använda sig utav det. Inte för att hon visste hur Cara var, men hon vågade inte chansa även om hon ville tro på henne.
"Han bara ljuger, jag vet vad han vill få ut av det, men jag kan inte." fick hon fram med en röst som var ostadig och svag.

Cara höjde ett ögonbryn och log mot henne.
"Blaise säger aldrig en komplimang om han inte menar den, visst är han utan efter något, det är det ingen mening med att sticka under stolen, men han menar det han säger" sa hon och såg upp på himlen, hon själv menade oftast inte det hon sa, hon kunde ge komplimanger till folk utan att mena det, hon fjäskade och gjorde vad som krävdes för att hon skulle komma dit hon ville.
"Men om du inte uppskattar det, säg det till honom" sa hon enkelt och ryckte på axlarna.

Laura bara skakade på huvudet och såg med förtvivlan på Cara.
"Jag vet inte, jag vet inte vad jag vill, jag orkar bara inte." fick hon fram och dolde åter sitt ansikte. Hon drog ett djupt andetag för att samla sig och såg sedan upp i himmelen.
"Tror du att han menar det?" säger hon med en helt annan röst, en förvånad röst som inte trodde på hennes ord.
"Sedan........." sa hon tveksamt och kastade en blick på Cara för att se hur hon skulle reagera.
"Sedan så har jag aldrig gjort det, jag har inte ens blivit kysst." sa hon tyst innan hon vände bort blicken.

"Det är inte många som vet vad de vill" sa Cara och skrattade, hon visste inte heller vad hon ville, men vem visste det?
"Det gör han nog, han gillar hur du ser ut" sa hon enkelt, för Cara var det ingen big deal, antagligen för att folk ofta berömt hennes utseende, så det var normalt för henne, men Laura verkade förvånad över att någon ansåg att hon såg bra ut, Cara förstod inte varför hon blev förvånad, visst Laura var inte henne smak, men hon såg inte dålig ut för det.
"Då är det kanske på tiden" sa Cara åt Laura och log vänligt mot henne.

"Varför?" sa Laura plötsligt.
"Varför gör ni så? Ni känner inte ens personen ifråga. Blaise känner inte mig och inte jag honom." mumlade hon. Om Blaise gillade hur hon såg ut måste det vara detsamma för Cara och alla hennes. Hon förstod inte varför han ens gjorde det, hon förstod inte att han skulle gilla hennes utseende. Eller var det för att Hogwarts var nästan slut på folk och han fick ta det som fanns?
Vid Caras ord skakade Laura endast på huvudet.
"Jag kan inte, jag vet inte hur man gör. Tänk om han bara gör det för att narras? Skratta ut mig för Hogwarts sen." sa hon med bortvänt ansikte, Cara kände honom bäst och Laura hade varit med om alltför många sådana saker att hon inte vågade. Hon hade det enormt svårt att vara någon nära, att lita på någon igen.

"Vilket svar vill du ha? För att vi kan, för att det är roligt, ett tidsfördriv som allt annat, eller för att vi gör det för att vara destruktiva mot oss själva? Det är bara att välja " sa Cara enkelt, det var sanningen, de gjorde det för att det kunde, det gjorde det för att det var roligt att se folk dansa efter deras pipa och de gjorde det för att de ansåg att de inte kunde ha riktiga förhållanden av olika anledningar. Cara stirrade på upp på himlen och undrade om hon verkligen skulle kunna vara tillsammans med Draco?
"Han kommer inte skratta ut det eller tala om det för någon, han håller sina affärer hemliga, precis som jag gör, jag avslöjar aldrig vilka jag legat med och inte, oftast är det den man ligger med som avslöjar det" sa hon och ryckte på axlarna. "Och man måste våga för att få ha något roligt i livet."

Laura sa inget på en lång stund, för henne var det inte samma sak. För henne var det att våga utge sig till någon annan och det trodde hon inte att hon skulle klara av. Vad än Cara sa så lät det inte speciellt som någon av dem var lyckliga av det. Roande för natten kanske, men mer?
"Jag vet inte." sa Laura slutligen, hon var rädd och det Cara sa om att våga, det vågade hon inte, hon vågade aldrig något och gjorde därför inget heller.
"Det känns så fel, men jag vet inte. Att våga? Det gör jag inte, inte sådant som skrämmer mig." sa hon tyst, det som skrämde henne var att komma någon nära att mer eller mindre våga lita på någon.

Cara sänkte blicken ifrån himlen och såg på Laura och log.
"Ja utan några risker i livet blir livet mycket tråkigare, jag hade inte klarat mig utan det" sa hon och såg på Blaise som kom ut och letade efter dem, Cara reste sig upp och lämnade dem så de kunde prata. Cara gick in på klubben igen och fram till Draco som satt i ett hörn, men hon stannade när hon såg att han hade sällskap vid bordet, det var en Raware som gick ett år under dem, Cara vände och gick istället fram till baren. Hon såg hur Dracos tunga for in i tjejens mun och beställde en drink innan hon gick ut bakvägen för att röra sig hemåt, hon visste inte varför hon blev så upprörd, kanske för att Draco sagt att han älskade henne, Cara suckade, hon visste att hon inte skulle låtit sig dras in i det här, hon bestämde sig för att hon behövde ett tidsfördriv, och det tidsfördrivet skull få bli Jillian.