Flygande giraffer!

(Ska vi göra att Karl kommer på dem här och nu eller lite senare? xD)

Elionora nickade men hon trodde knappast att hon skulle det. Hon la huvudet tungt mot hans bröstkorg och slöt ögonenen lätt. Såhär önskade hon att det alltid kunde vara.

(Eller att han kommer tillbaka men de fortsätter?)

(Kanske lite senare, om några veckor så de hinner gilla varabdra mer xD Han kanske kommer om några veckor och upptäcker dem då)

Mattias låg där en lång stund med henne tills plötsligt det knackade på dörren. Han for upp ur sängen och kastade sig under den. Ingen kunde få se dem! En piga öppnade dörren och kom in med en matbricka.

(Okok ^^)

Elionora drog snabbt en filt om sig och tackade med en blick pigan innan hon gick. De måste hålla det hela hemligt annars råkade de båda illa ut.
Dagarna gick och Elionora hade gjort Mattias till sin livvakt, visst kunde de misstänka att det var något mer, men tjänarna sa inget. Särskilt inte då Elionora alltid varit snäll mot dem och hon verkade må bättre nu. Hon var inte längre sjukligt blek och mager, hon kunde le och skratta. Var kväll delade de bädd och Elionora levde som i ett rus, hon älskade honom så.
Hon hade fått brev om att Karl skulle återvända inom några dagar och började åter snöra sig hårt, något hon lagt av med på senaste tiden.
Dagen då Karl väntades hem stod hon i sitt rum, hon hade en vit klänning, håret var uppsatt som han ville ha det och hon hade snörat korsetten hårt.
Hon såg på Mattias och blicken var som ett skrämt rådjur.
"Vi får inte träffas som förr." sa hon olyckligt och darrade på rösten.

Mattias gillade sitt liv som Elionoras livvakt, han var vid henne större delen av dagen och älskade henne mer och mer för varje dag. Han hade nog aldrig känt såg såhär lycklig någonsin. Han hade tappat lite av sina muskler då han inte gjort så mycket mer än att vara med henne de sista veckorna, men han brydde sig inte.
Dagen då Karl skulle komma hem kände sig Mattias väldigt nere, Elionora behövde inte ens säga det, han förstod att de inte kunde träffas så. "Jag vet....Och jag kan nog inte vara din vakt, det blir för misstänksamt, men när du kan, kom till mig" sa han mjukt och kysste henne som en avskedskyss.

(Kanske Karl ser utan att storma in och tvingar Elionora att låtsas att hon sa till honom om Mattias och sedan sälja honom som slav, så Mattias tror att hon svek honom xD)

(Låter bra ^^)

"Vi ses, kom ihåg att jag älskar dig oavsett vad." säger hon mjukt och kysser honom innan de båda lämnar rummet. Han skulle till sitt jobb och hon gick ut på trappan för att möta Karl. Hon hoppades att han inte skulle vara vred, att han skulle vara på bra humör vilket betydde inte så många slag.
"Min make, välkommen hem." säger Elionora och ler, men döljer leendet snabbt då hon kom på att han inte gillade det och hon slår snabbt ner blicken.

(Rollar du Karl lite? xD)

Mattias tog sig ut och arbetade, nu var det att bära igen, bära sten till gården så att allt var stenplattor. Han såg hur Karl kom hem och hur Elionora kom ut för att möta honom. Han såg bort för att slippa se hans kärlek med en annan.

Karl var på ganska bra humör då resan gått bra och han köpt flera nya hästar till stallet. Då Elionora tilltalade honom såg han en aning förvånat på henne, ett leende? Han hade aldrig sett det på henne. Han sa inte något till henne utan bara gick in och lät en piga ta hans ytterkläder.

Elionora följde tyst efter hon var lika skrämd på hans goda humör då det kunde ändra sig snabbt. Men under tiden han var på gott humör kunde han vara riktigt trevlig, tills det slog slint och hon fann sig nerslagen på golvet. Därför var hon ofta på sin vakt.
"Gick resan bra?" frågar hon tyst och önskade att hon hade Mattias vid sig i denna situation.

Karl beordrade en annan tjänare om ett glas vin och vände sig sen mot Elionora. Han var mycket förbluffad över att hon pratade så. "Ja, jag fick hästar till ett bra pris och så, men det är inget ni kvinnor förstår er på" sa han och fick vinet och drack en djup klunk. "Hur har stallet gått? Och den nya tjänaren? Mats eller vad han nu hette...Har han sköt sig?".

Elionora stod framför honom med händerna knäppta och försökte bete sig som vanligt, som den lilla kuvade varelse hon var, nu var hon bara rädd.
"Jag kan räkna." fick hon ur sig och bet sig i läppen, då hon sagt det. Man skulle inte svara emot, för att släta över det svarade hon på hans nästa fråga.
"Stallet är klart och tjänaren sköter sig utmärkt. Mattias heter han faktiskt inte Mats." snabbt drar hon efter andan och sänker blicken, varför hade hon åter svarat emot?
"Fööö...rlåt." stammar hon fram darrande, hon verkade ha tappat allt vad uppfostran hette.

Karl drack upp vinet och såg på henne en stund. Han hade snabbt tappat humöret och som en blixt örfilade han henne. "Hur vågar du säga emot mig?! Slyna!" Han slog igen och lugnade sig sen lite.
"Jaså har Mattias sköt sig bra? Ska jag allt se själv! Annars kan han få lite stryk". Han fick mer vin och drack.