PRS mellan HP_Maja och Harry-Potter-Bokslukaren

"Jag vill att ni skriver 'Jag får inte tala osanning' på det här pergamentet", säger Umbridge, och delar ut pergament till var och en.
"Hur många gånger?" frågar Harry.
"Ja, tills det sjunker in", svarar Umbridge leende och sätter sig vid skrivbordet.

Jag kollar frågande på henne, men klagar inte. Mycket bättre än att koka frätande vad-det-nu-var.
Jag sätter pennan mot pappret och skriver :Jag får inte tala osanning.
För varje mening känner jag hur det kittlar lite på min högra hand. Först tror jag att det är en fluga eller något, så jag viftar på handen. När det inte blir någon skillnad släpper jag pennan och kliar lite på handen. Jag känner något konstigt. Den är liksom bucklig. Jag kollar på den. Orden: Jag får inte tala osanning, står inristade på handryggen. Jag far upp från min stol.

"Vad är det, lilla vän?" frågar Umbridge April.
Jag blir inte förvånad. Min handled har blivit vit och på den står orden "Jag får inte tala osanning" med min handstil! Jag låter bli att visa det minsta tecken på förvåning, men jag ser April som försöker hitta ett bra svar på Umbridges fråga.

"V-vad..?", stammar jag och pekar på min hand. Umbridge ler sådär fejkat igen.
"Ska du fortsätter skriva?", frågar hon.
"M-men min hand?"
"Det är nödvändigt."

Det är nödvändigt, tänker jag medan jag tyst skriver vidare, och kämpar hårt för att inte skrika. Det gör fruktansvärt ont på handleden, och de andra verkar ha samma problem.

Jag försöker att inte skrika rakt ut. Klockan tickar fram i snigeltakt. Passerar åtta, nio. Vid tio tar jag modet till mig och frågar när vi får gå. Umbridge informerar mig om att vi är klara att gå om tio minuter. Jag kämpar mig genom de sista ministrarna med en tanke i huvudet. Bara tio minuter, sen aldrig igen.
Efter femton minuter tar Umbridge till orda.
"Vi ses nästa vecka. Samma tid", säger hon.

(Men de hade ju varje dag i boken...?)

(Länge sen jag läste, förlåt)


* "Vi ses imorgon. Samma tid", säger professor Umbridge.

"Professorn", säger Harry, "på fredag är det quidditchuttagningar, och jag är med i laget, skulle jag kunna vara ledig från kvarsittningen då? Jag kan sitta två kvällar istället någon annan gång."

"Nej", säger hon. "Det är en del av straffet." Harry ser ut som om hon sagt åt honom att han aldrig mer skulle få spela quidditch.