Öppet rollspel! ~Magic~

"Tack"
Hazel log. Han hade inte frågat om hennes mamma, vilket var relativt bra. Visst skulle det varit skönt att berätta för någon, men hon vet inte om hon skulle bryta ihop då.
"Har du läst alla Sagan om ringen-böckerna då?", frågade hon.
"De flesta jag har träffat har bara sett filmerna"
Hon fnissade nästan till. Varför? Hon brukade alltid vara så koncentrerad, men nu kände hon sig lite flummig. Hon satte sig på sängen bredvid Edward.

Lovisa bara stirrade på sin far. Han hade munnen vidöppen, och ögonen var hårt slutna. Lovisa handlade snabbt. Hon grep tag om telefonen, slog snabbt in 112, och en röst svarade:
"SOS Alarm, vad kan vi hjälpa er med?"
"Min pappa" flämtade Lovisa. "Han ligger här, och han andas inte!"
"Vad har hänt?" frågade rösten.
"Han dricker" svarade Lovisa, med tårar i ögonen. "Han drack srit, och det verkar ha..."
Hon tystnade. Rösten sade arr de kunde komma på en gång, och Lovisa sprang till sin säng, och grät.

"Såklart jag har läst böckerna", sa Edward och tog fram en låda under sängen. Där i hade han en del Sagan om ringer grejer.
"Jag var ett stort fan när jag var mindre."

"Wow"
Edward hade figurer, affischer, osv osv. Han hade allt en Sagan om ringen-nörd kunde önska sig.
"Jag är ett stort fan", fnissade Hazel.
Återigen - vad var det med Edward som gjorde henne så himla flummig och okoncentrerad?

Edward tog upp lådan i sin famn.
"Här", sa han och gav Hazel Grace den. Han la huvudet på sned.
"Vad är det som är så roligt?", frågade han lite smått förvirrad. Sen, helt plötsligt, började han gapflabba.

När Edward brast ut i skratt kunde Hazel inte låta bli. Hon hade ingen aning om vad som var så roligt, men hon sjönk skrattande ner på golvet och sa hest:
"Får jag lådan? Du skojar."
Sedan började hon skratta igen.

Edward skrattade högre.
"Det är klart du får den!", sa han och la sig på sängen, "åh, du är fantastisk."

Hazel blev stum och slutade skratta. Fantastisk. Hon förstår inte vad orden har för effekt, men Edward sa att hon var fantastisk.
"T-tack", stammade hon fram.
"Tack så mycket"
Sedan log hon för att inte verka konstig.
"Vill du inte ha det?"

Edward skakade på huvudet och suckade.
"Jag vill hellre att du har dem", sa han och gäspade stort.
"Maten är färdig!", hördes en röst. Edward ställde sig upp, och nickade åt Hazel Grace att följa med. Där nere hade hans mamma lagat lasagne.
"Är du hungrig?", frågade Edward Hazel Grace.

"Jodå, det är jag väl.", sa Hazel.
Hon följde Edward ner i köket där det luktade himmelskt gott. Men en oroskänsla började sprida sig i hennes mage. Varför visste hon inte.
"Sedan måste jag nog hem", sa hon till Edward i trappan.
"Min storasyster väntar, jag har smsat henne att jag äter his en kompis"
Hazel log.