The living dead(Dragon Fantasy)

Mark nickade återigen. "Jag har lite konserver och så, men jag måste försöka salta kött och så det håller...Även försöka fånga fisk och kanske någon fågel". Fisk kunde han salta in, bara han fick tag på mer saker till det.
"Jag vet, men du har ett sår i benet, det är bättre att jag går" sa han sen. De behövde nog ta sig till staden snabbt då vintern nog kom snart.

"Jag klarar mig, den blir bra om någon dag." protesterade hon. Så pass bråttom var det inte.
"Annars går vi båda, du kan inte gå själv." sa hon, hon var faktiskt orolig för honom och hennes dåliga humör började därför krypa fram.

Mark rynkade på pannan. "Du får ont av att gå här inne, du ska inte gå!" sa han bestämt och fortsatte tälja. "Jag klarar mig själv, jag är inget barn, jag blev bara skadad igår för min egen idioti".

"Det har jag inte sagt att jag får." sa hon surt fram, men visst det hade han rätt i att hon hade ont och hennes humör blev än sämre av det. Hon ville inte erkänna sig svag.
"Visst gå då, men ta med denna." sa hon ilsket och gav honom kniven, hennes ögon blixtrade men hon höll sig i skinnet, hon visste att det var för hennes skull.
"Kom inte hem död bara." sa hon sedan lugnare och tystare.

Mark var glad att hon inte sa emot mer utan bara tog emot hennes kniv och log svart trots hennes ilska. "Jag ska komma hit levande och frisk, med en massa saker till vintern" log han och började tälja igen, det kanske kunde bli ett knivskaft?
Han såg tillslut på henne igen "Hur är det med benet då? Bättre?" undrade han.

"Ja, bättre." sa hon och satte sig ner. Med den envishet hon hade så haltade hon sig fram och ja, det var bättre. Men det tog väl ett tag innan hon kunde gå och springa normalt igen, hon saknade rörligheten.
Hon tog sedan fram ett garnnystan och började fingervirka en lång garnorm innan hon revade upp den igen och började om. Det var det enda hon mindes från syslöjden, men den hindrade overksamhet.

Mark la tillslut ifrån sig kniven och såg ut genom fönstret. "Imorgon ger jag mig av och kollar efter staden...Om jag inte är tillbaka vid kvällen har du rätt att börja bli orolig" skämtade han lätt även om han samtidigt var allvarlig.

(Kanske han blir fast i något hus och blir borta mer än en dag och hon blir riktigt orolig och arg på honom när han väl kommer tillbaka? Men mest orolig kanske under allt? xD)

"Se efter kläder också ör du snäll." bad hon och nickade mot sina sönderslitna och blodiga jeans. Hon svarade inte på skämtet men nickade och log svagt, aldrig skulle väl hon erkänna att hon var orolig.

(Låter bra ^^ )

Mark tog fram saker till morgondagen, sin väska, som han rensade på allt annat utom det nödvändigaste. Han såg över sina vapen och laddade om dem innan han satte sig på bädden. "Jag ska" lovade han sen innan han la sig ner med med armarna under huvudet och blundade så hela han slappande av.

Alex kom fram till bädden och la sig vid honom. Hon gillade det faktiskt, att ha honom sådär nära, känna värmen och närheten.
Mark var en konstig typ, men de skulle lära känna varandra.
"När du finner en död, smörj in dig med deras innanmäte, det ruttna. Det får dem att inte märka dig, om du rör dig som dem, och var tyst." mumlade hon till honom, det handlade om att överleva.