David och Ella Potter (Marodörernas tid)
Forum > Fanfiction > David och Ella Potter (Marodörernas tid)
| Användare | Inlägg |
|---|---|
|
Saga Lovegood
Elev 
|
Så bra!
»I solemnly swear that I am up to no good« 29 mar, 2014 16:22 |
|
§ Hedwig §
Elev 
|
Asså gud du är ju helt underbar på att skriva! ♥ I like it a Lotle
  
29 mar, 2014 19:16 |
Borttagen
|
Jättebra kapitel!!! Hoppas Ella och David blir vänner igen.
29 mar, 2014 22:21 |
|
Borttagen
|
Tack så sjukt mycket allihopa! ♥
Tänkte bara säga att jag ska på kalas nu och därför kan jag inte ladda upp någon liten godbit förrän efter det, men ni läsare som inte kommenterat kan väl göra det så jag KAN skriva när jag kommer hem ♥Hur som helst: Ni är fantstiska!!! ♥ ♥ 30 mar, 2014 09:58 |
|
Ella01
Elev 
|
Kommentar, fortsätt jätte bra!
✩✩✩ 30 mar, 2014 16:10 |
|
Borttagen
|
Tack för kommenteren! ♥
Nu har jag installerat Word på datorn så kapitlen kommer vara bättre och mer välskrivna, inklusive lite längre nu. Hoppas ni gillar det här ♥ Kap. 17 Ella -Ella, David! Ropade Alice. Hon travade glatt fram ett par steg innan oss och vände sig ständigt om över axeln för att berätta om en massa olika platsers och hus historia. Alice verkade så ivrig, men hon hade ju haft en massa vänner att gå omkring och pladdra med… i tre år, eller? Alice kanske varit ensam i tre långa år. Utan ens något syskon att prata med. Jag föreställde mig tre sådana år men ruskade sedan på huvudet, Alice var en underbar person, hon måste haft vänner före mig och David! Tanken hade bara tagit form i mitt huvud på några sekunder, men den hade nästan orsakat en krock med David. Han hade stannat precis framför mig och jag såg att Alice gjort detsamma. Hon stod och såg hänfört upp på ett stort rangligt hus. Postkontoret. Nu skulle jag sätta min plan i verket! Nu skulle jag vinna David tillbaka! -Jag behöver gå in här, som ni kanske kommer ihåg, men om ni känner för det kan väl ni snoka runt lite någon annanstans så länge. Jag har hört att Zonkos ska vara en riktig godbit, sa Alice. Hon hade fortfarande inte vänt bort blicken från huset, för till och med jag, som hade min bror som ovän och som kunde få honom tillbaka bara jag sa att vi skulle till Zonkos kände mig frestad att kika in. Det låg något så fint över huset. Som en vacker aura som hölls stark av ugglornas hoande. Huset i sig såg inte alls särskilt pampigt eller majestätiskt ut, men som sagt så drogs man till det. Vare sig man ville det eller inte. Det var tur att David också kände den dragningen, för annars han kanske blivit först med att svara Alice vilket skulle krossa hela min plan med ett enda hårt slag. På grund av detta såg jag blicksnabbt bort från postkontoret och sa snabbt: -Ja! Varför inte David, vi kan väl ta en titt på det där Zonpos? Att låta entusiastisk var inte svårt alls. Jag var en duktig skådespelare, det hade till och med James erkänt en gång. Nu hade David inget val, antingen tackade han nej och fick Alice att tro att han var världens mest oförskämda människa, eller tackade han ja och fick behålla Alice vänskap och dessutom kanske få sin systers tillbaka. -Visst, Ella, sa han och gick bort till mig. Han gav mig en hatisk blick innan Alice skyndade in på postkontoret med ett hastigt adjö. -Kom då, David! sa jag och drog honom efter mig in i en smal sidogränd. Jag drog honom längre och längre in i gränden. Långt, långt… Plötsligt var vi ute ur staden. Vi stod på en äng som vi kommit ut på utan att jag märkte det. Jag stannade upp och släppte David. Det var nu eller aldrig. Jag såg en vacker katt komma fram och ställa sig i skogsbrynet innan jag, inom mig, vann kampen mot min fega sida och uttalade orden: -David. Förlåt mig, jag vet att det kanske var dumt att tro att James hade något i kikarn. Men snälla, kan vi inte bli vänner igen? Någonting föll ner för Davids kind. Det var en tår. Jag kände att minna kinder också var blöta av gråt. -Nej, Ella. Förlåt mig. 30 mar, 2014 17:06
Detta inlägg ändrades senast 2014-03-30 kl. 18:55
|
|
Borttagen
|
meeer
30 mar, 2014 17:51 |
|
Freddelito
Elev 
|
30 mar, 2014 17:54 |
|
Saga Lovegood
Elev
|
Superbra!!!!!♥♥♥
»I solemnly swear that I am up to no good« 30 mar, 2014 18:16 |
|
Borttagen
|
För att ni är SÅÅÅ snälla och för att jag redan skrivit ett LÅÅÅNGT (för att vara jag) kapitel till så får ni det NU!
♥ ♥och TACK! ♥ Kap. 18 David De följande dagarna vandrade jag runt i korridorerna med ett ständigt närvarande flin på läpparna. Det bara satt där och om jag försökte se sur eller förargad ut fungerade det helt enkelt inte. En massa elever stirrade på mig och viskade lågt med varandra. Det var väl tillåtet att le, eller? Folk var så konstiga nu för tiden! För jag var så glad, så glad och så lycklig att jag nästan inte fick rum för någon annan känsla i hela kroppen. Jag och Ella var vänner, och Alice… Ja, Alice! Jag visste inte var det var som gjorde henne så underbar. Vad var det som gjorde så att hon även när man var överstressad, lärarna proppat en till brädden men besvärjelser och trolldrycker och man ständigt blev påmind om allt som skulle göras innan terminens slut, så kunde hon fortfarande göra så att man fylldes av en känsla där man liksom… glömde allt annat. Levde i nuet. Jag hade aldrig haft en sådan vän förut. Vilket jag var ganska säker inte var på grund av att jag inte tidigare haft någon vidare vän förutom Ella. Just idag satt jag i uppehållsrummet och skrev på en uppsats. Den skulle vara tre pergamentrullar lång och när den kom på tal stönades det ständigt utröttat. Självklart var det Proffesor Binns som gett de den. Den om något var det enda som kunde förstöra mitt humör. På min högra sida satt Alice och såg surt ner på ett stycke pergament. Hennes ögonbryn pekade precis sådär snett som på en smiley som är riktigt arg och munnen var ihopknipt till ett smalt streck. Det såg faktiskt väldigt komiskt ut. Väldigt! -Jag hatar verkligen trolldryckskonst, muttrade hon halvhögt, . Berättade Snigelhorn ens om den där Amorteliva på lektionen? Ella skrattade till och såg roat på henne. -Du är verkligen inte särskilt närvarande på lektionerna, Snigelhorn babblade på om den där… saken i säkert en hel timme! -Men! Du vet ju inte ens vad den heter! sa Alice och la undan sin fjäderpenna. -Ja, fast jag är ganska säker på att den inte heter Amotreliva, sa Ella, jag kunde se hennes unika leende ta form i ansiktet. Sedan möttes de tre leende vännernas blickar varandra och allihop föll i gapskratt. Ella -Är det… tisdag idag? Frågade jag. Alice höjde undrande på ögonbrynen mot mig. -Ha-ha-ha, Ella det där var verkligen ett rätt smaklöst skämt. Det är fredag. -Vadå? Jag skämtade ju inte! Och det gjorde jag inte heller. Var det inte tisdag? Okej, visst jag kan tänka mig typ måndag. Men… fredag, i så fall är det ju bara en dag kvar tills lovet! -Men helt ärligt, Ella, stick och skämta med David, jag har lite att göra. Jag hade faktiskt också lite att göra, men trots det brydde mig inte om att påpeka det. Jag visste mycket väl att både David och Alice hade ett betydligt mer hektiskt schema än jag. De gick i säkert tre ämnen mer än jag båda två. Jaja, jag kunde alltid ta mig lite extra sömn. För jag var faktiskt trött. Väldigt trött. Ögonen ville egentligen bara slutas och hela min kropp (som fortfarande var lite sargad efter vårt besök hos Caitlyn i grottgången) ville bara sjunka ner i en mjuk och varm säng under ett lent täcke. -Jag går nog upp och lägger mig då, Alice, sa jag men hon verkade inte höra. Hon var alltför insatt i en bok. När jag kom upp slängde jag mig omedelbart på himmelsängen. Brydde mig inte om att ta av mig skoluniformen, som knappt blivit tvättad på en hel vecka nu och skulle precis sjunka i sömn… Knack! Knack! -Kom in! Ropade jag och kunde inte låta bli att låta lite irriterad. Dörren slogs upp och där stod David. Men, kom igen! -David, kan inte det vänta till imorgon, snälla? Men det dödligt allvarliga uttrycket försvann inte ur Davids ansikte. -Jag har något jag måste berätta för dig. 30 mar, 2014 19:41 |
Du får inte svara på den här tråden.
Mugglarportalen