Divergent

Sol såg upp och torkade genast bort tårarna så hennes sotiga ansikte såg än värre ut.
"Förlåt." mumlade hon skamset och såg på Kai. Hon ville inte att han skulle rygga undan, avsky henne för hon visade sig så svag, hon var inte som han inte så stark, men såhär brukade hon heller inte vara.
Sol kastade en blick på flickan, och visste inte vad hon skulle ta sig till, bara inte Kai över gav henne.

"Förlåt för vad?" frågade Kai med oskyldig min men man såg i ögonen att han visste och förstod bättre än att visa upp för alla att hon gråtit. "Kommer du med oss?" frågade han istället med låg röst. Han sneglade på flickan som såg med stadig blick på Sol, "Det är bättre än ni tror." sade hon. "Vi är smutsiga när ni kommer, vi är rena med varandra." lade hon till, Kai förstod inte varför eller vad hon menade med saken.

Sol svarade inte på frågan, hon hade slutat det var det viktiga. Kai ville ha med henne någonstans, han övergav henne inte, det var underbart.
"Var ska vi?" frågar hon Kai tyst fram och omedvetandes tar hon hans hand, som för att få hans trygghet. Vad menade flickan med det? Smutsiga och rena? Hon förstod ingen, men allt kanske inte var hemskt.

Kai såg chockad ut över att hon tog hans hand, men bara för en kort sekund om ens det, sedan log han åter självsäkert då att smilgroparna syntes. "Ingen aning. Vad sägs om att ta reda på det?" mumlade han roat och kramade Sols lilla hand.

"Tja......" sa Sol dröjande, lite tvekande innan hon mötte hans blick och besvarade med ett flin.
"Vi har ju inget annat för oss, så varför inte." sa hon enkelt och kom på fötter. Hon hade gråtit ut det värsta och på något vis kände hon sig glad och lugnad i Kais närvaro.

Kai log större och kom på fötter han med. "Då går vi då." sade han vänligt och började följa flickan, som gick ut mot tåg stationens håll. Kai såg vaksamt på flickan samtidigt som hans tankar cirkulerade kring Sol. Speciellt hennes hand. Varför hade hon tagit den egentligen?

Sol kom på fötter hon med, följde med dem. Handen var fortfarande som sammanlänkad med Kais och hon undrade om hon borde släppa, om hon gjort något galet. Men hemma gjorde man så ofta och kanske....betydde det något mer?
Flickan tog dem vidare, långt gick det och Sol nästan snubblade fram nu av trötthet.

Kais tankar avbröts när flickan gick åt höger vid stationen istället för vänster. "Ska vi inte till stationen?" frågade han förvirrat. Flickan skrattade bara. Suck. De fortsatte gå och snart syntes fler och fler människor, som alla var klädda i alla möjliga kläder. Kai såg häpet på de lekande barnen och de rena föräldrarna som gick runt som ingenting. De var rena, de såg ut att må bra... Var dessa verkligen falanglösa? Kai fick en konstig känsla i magen. Redan här var något regeringen gömt för dem, för de falanglösa som han alltid såg var ju....förstörda. Och varför fick de så mycket kläder när Kai bara fick ha en färg? Kai lutade sig mot Sol "Det här är konstigt eller hur?" frågade han lågt.

Sols mörka ögon blev stora och klämde Uriahs hand hårt. Hon nickade först bara åt hans ord och såg på dem alla, människorna och barnen som stannat upp i deras lek och såg på dem. Här var det Kai och Sol som stack ut, mest kanske för att de mer eller mindre var svarta av sot från topp till tå och Sol kände sig än hemskare. Men på något sätt mer hoppfull, kanske hon inte gjort allt helt galet, kanske detta var något bra.

flickan log och sprang famntill en kvinna i tjugoårsåldern. De omfamnade varandra innnan flickan tog moderns hand och drog fram henne till Kai och Sol. "Detta är min mamma." sade hon stolt. Kai sträckte tvekande fram handen. Han var osäker, vad gällde häromkring? Var kunde han gå, hur skulle han klä sig, hur skulle han tala med dem?