Tredje Världskriget

"Kan du vara snäll att hämta mat. Vill du vara snäll och hämta maten. Kan du hämta maten är du snäll. Det finns många alternativ, ler Nike roat åt henne.

"Oh-kej." Svarar Akhiti. Efter att ha tänkt efter ett tag väljer hon en annan taktik.
"CK." Ropar hon. "Hämta mat." Hon ser att han nickar och ler belåtet.

Nike ser surt på henne men väntar tills doktorn åter kommer och tar brickan från honom. Hon vänder sig om och ser ner på henne.
"Nå?" säger hon och väntar på ordet, väntar på att vinna mot den otrevliga ungen.

Hon suckar.
Hon tänker inte ge upp! Hon blundar istället och säger i vänlig ton.
"Ge mig min mat eller gå ut!" Hon orkar bara inte med det här!

"Nej!" säger Nike bestämt och sätter sig på sängkanten. Hon studerar henne, "Varför är det så svårt för dig? Det är bara ett ord." säger hon undrande.

Akhiti skakade på huvudet och vägrade säga det.
Istället försökte hon ställa sig upp.
"Nu drar vi hem tycker jag, vart är mina kläder?" Säger han raskt.

"Du ska ligga över natten." sa hon och såg på klockan på väggen. Hon suckade och knuffar ner Snow på sängen och ger henne brickan och hennes leende är som bortblåst.
"Jag ska till presidenten." mumlar hon fram och ställer sig upp.

Hon stirrar på Nike. Akhiti ställer sig upp igen.
"CK, skriv ut mig!" Ropar hon och tar fram sina kläder hon nu hittat.

Nike ser på henne.
"Nej! Varför, du har fått din mat, vila nu sa hon bestämt." och ser på doktorn.
"Du tycker att hon bör vila så tvinga henne till det. Hon kan inte bestämma över dig, det gäller hennes hälsa." säger hon med eftertryck.

Akhiti ser misstroget på henne.
"Jag kommer om jag vill det!" Säger hon, nu i sina kläder. Hon tar en brödbit från brickan och börjar sedan gå.
"Kommer du eller?" Frågar hon. Hennes hår er platt som om det aldrig varit annat och hennes ögon glänser i ljuset.