{Prs} Horrokruxen & Angelinaa

" Deras uppgift står inte, det är dem som skapar förhäxningen som bestämmer vad dem som förhäxas ska göra.. Vi måste hitta Lily nu innan hon blir ännu mer galen och går emot oss, hon är redan förhäxad men om de från mörka sidan får henne kommer vi aldrig få tillbaks henne.." Sa Albus.

"Hon har redan börjat gå emot oss, åtminstone mig" upplyste James. "Så det är som en imperius förbannelse? Hur gör vi för att rädda henne?" James tog fram osynlighetsmanteln från under sin tröja. "Och hur vet vi att vi inte håller på att bli galna?...Om jag blir galen måste du stoppa mig innan jag skadar någon, lova det!" James gillade verkligen inte tanken på att Albus skulle lamslå honom eller något. James skulle inte kunna rädda sina syskon om han blev galen och lamslagen, men det var något som kanske behövde hända.

" James, Lily är inte emot oss, bara troende.. Om någon av oss blir tokiga så får vi lov att lamslå varandra, om båda blir tokiga så kan ingen rädda oss, så en får vara mer försiktig.. Då så, då får vi komma iväg, vi går till korridoren..." Sa Albus och drog över onsynlighetsmanteln över sig själv och James.

James tog fram kartan och började titta efter Lily och Longbottoms prickar, och såg till att korridoren var klar.
"Nej, Lily är helt klart emot oss, men jag misstänker att det i detta läget är samma sak som 'troende'. Du borde föresten vara den som är extra försiktigt, jag ligger antagligen i större risk än dig i alla fall. Sa inte du något om att jag kommer bli galen om jag går dit igen?" frågade James. Han gillade inte att Albus på något sätt hade blivit "den smarte". James kunde förhoppningsvis vara till hjälp även om han var totalt förvirrad.

" James, tro inte att du alltid har varit den smartaste av oss tre, vi är alla lika smarta så sluta spela hjälte! Pappa gav inte marodörkartan bara till dig så du kan sluta upp med att säga att den är din för den är min och Lilys också, skärp dig. Förresten så löper jag lika stor risk som dig om jag går in, de onda andarna vill ha oss alla tre så det är bara ett stort mysterium att du är så frisk som du är, det måste vara något med dig som gör att andarna håller sig borta från dig.. Dem vill ha hela Potter-släkten så varför tog de inte dig också?" Sa Albus.

"Jag har aldrig sagt att jag var den smartaste!" Protesterade James. Han hade aldrig sett sig som smart, men det betydde inte att han gillade att Albus visste mer om vad som hände för ögonblicket. Dessutom hade smarthet och att vara hjälte inget gemensamt. Var man väldigt smart slutade man sig bry sig om folk och då kunde man kämpa sig upp till toppen. En sådan person ville inte James vara.
Kartan var i vilket fall som helst James, han hade snott den, hans pappa hade inte gett den till honom, därför hade han igen skyldighet att dela med sig den.
"Jag kanske är galen? Men det märks inte för att andarna vill att du ska lita på mig? Jag vet inte, men jag tänker ta riskerna! Det kanske redan har börjat verka på mig. Säg inte emot" sa James bestämt.

" Kartan är inte din! Du snodde den och det är ju så nedra fel! Egentligen tillhör den mig och Lily eftersom du snodde den, du har då ingen rätt att ha den då! Du får lämna tillbaks den till pappa när vi kommer hem över julen, om du inte gör det så ska jag hjälpa dig att erkänna för den ska tillbaks, du har ingen rätt att ha den! Se nu till exempel, om du hade låtit dina klåfingriga fingrar från kartan hade du aldrig sett den där korridoren, Lily hade aldrig följt med dig in i den och blivit galen, vi skulle aldrig veta om att Longbottom var knasig och vi alla tre skulle ha legat trygt i våra sängar och sovit för att förbereda oss för morgondagen där det är prov i Trolldryck, Snigelhorn kommer bli arg på oss eftersom vi aldrig ens kommer visa våra näsor i hans klassrum, vi kommer förmodligen aldrig ens kunna vara göra det provet eftersom vi antagligen är galna, ligger på sjukhusflygeln eller sitter på rektorns rum och försöker förklara vad vi har gjort!" Sa Albus fort.

((Vill bara påminna om att James inte har sagt i detta samtal att kartan är hans, eller något annat om den, så det verkar lite konstigt att Albus börjar bråka om det ))

James tittade länge och tyst på Albus. James var väldigt säker på att deras pappa visste att James hade kartan, och antagligen ville deras pappa att hans barn skulle kunna undersöka skolan som han själv gjort medan han var liten. Annars skulle han aldrig ha gett dem osynlighetsmanteln. James delade också med sig av kartan om någon av hans syskon eller kusiner ville smyga ut under natten. Han kunde bara inte komma på varför Albus utan anledning blev så galen över det. Vänta lite... Tänkte James och hans ögon smalnade. Galen? Albus var verkligen i riskzonen.
"Som din storebror ska jag säga detta till dig," började James. "Gå och lägg dig! Annars skvallrar jag för mamma att du var uppe ur sängen nu i natt. Gå och sov och kom väl förberedd till provet, som jag borde nämna att vi inte har, bara du. Du har rätt i allt du säger, detta är mitt fel och jag tänker ordna det, själv. Jag vill inte ha dig med, jag blir mycket gladare om du ligger tryck i sängen och får ett U på provet. Sluta bråka om saken." James lät fortfarande mycket bestämd. Han behövde inte Albus hjälp, eller hans beskyllningar. Detta kanske helt enkelt var ett solo jobb. James hoppades verkligen att Albus skulle gå och lägga sig på en gång, James hade inte råd att slösa mer tid på honom.

((Han hade ju trolldryck så han hörde och såg allt James och Lily pratade om))

((Okej jag fattar om han började prata om den, men James har fortfarande inte sagt något om kartan, till Albus, så jag fattar fortfarande inte varför han bråkar om att det är alla syskonens karta? Det låter som om Albus svarar på något James just sa om kartan medan han faktiskt diskuterar vad han själv tror kan vara ett problem ))