Cirkeln rollspel

Medan Oskar väntar på svar går han in i hökens medvetande.
Han flyger över skolan: ingenting särskilt verkar hända...

Ze lyssnade, något motvilligt, till Alex ord och förklaringar. Då han avslutat var hennes min åter sluten, som om hon återhämtat sig från rädslan.
Men inom henne isade känslan av att dessa häxor nog inte gav sig lätt, att deras meningsutbyten var långt ifrån slut än. Då Alex var klar nickade Ze.
- Kalla mig Ze, sa hon bara.

"Ze..." Trähäxans namn ekar i Alex huvud. Det är i alla fall en bit på vägen i ett försök att hitta in till hennes mystiska personlighet.

- Jag tror inte jag har mer att säga, säger Alex tillslut. Är det något du undrar över?

Han tittar på Ze och plötsligt hoppar katten lätt upp i hennes knä och stryker sig mot henne som för att trösta för något. Alex hade nästan glömt bort den. Han gör en ansatts att resa sig upp och lyfta bort den men får bara en ilsken fräsning till svar.
Han sätter sig åter ner.

- Den gillar dig, säger han.

En nästan omärklig skymt av ett leende for över Zes ansikte då katten hoppade upp i hennes knä. Sekunden efter var det dock som bortblåst. Hon klappade katten mjukt när den fräste.
"Jag låter inte honom röra dig, så ta't lugnt katten." muttrade hon tyst. Hon kände sig av någon anledning väldigt nära denna katt, den var som henne, fräste lätt men hade sina bra stunder då och då.
"Vad heter den?" frågade Ze Alex utan att slita varken blicken eller handen från den lilla katten.

Quita ler lite uppmuntrande mot Embla. Hon vet inte riktigt vad hon ska säga. Quita hanterar inte blyga människor så bra. Hon förstår sig bara inte riktigt på de. Hon försöker dock vara lite snäll mot Embla genom att le och se lite glad ut.

[Eftersom Tilly inte varit aktiv här på ett litet tag och hennes karaktär var orsaken till att handlingen stod still, kände jag att jag behövde föraden framåt på egen hand Och därför slängde jag bara plötsligt in en ny karaktär (som ingen spelar såklart..)]

Samtidigt som Celeste tittar på Embla för att höra vad hon svarar känner hon hur någon, med en mycket stark magisk kraft, kommer in i rummet. Hon vänder sig om och får se en av deras mest avskydda lärare torna upp sig över frukostbordet.
"Det var er jag letade efter. Jag vet att ni var uppe efter utegångsförbudet igår." Han ser argt på dem. "Och jag vill höra ert skäl, om än mycket dåligt och lätt genomskådat."

Oskar tittar upp på läraren som precis kom in i rummet.
"Det här är inte bra", tänker han. Men han vet att Quita snabbt blir arg så han skickar över en tanke till de andra: "Låt mig sköta snacket"...

Embla ser på de andra som verkar undra om hennes element och krafter. Varför ska de fortsätta fråga henne en massa? Av något skäl väljer hon ändå att försöka inte bry sig om det, inte visa något. Egentligen vill hon ju visa det, men hon hoppar över.
"Jord", säger hon därför och struntar i krafterna. De får väl fråga gen så visar hon.

Celeste nickar mot Oskar för att bekräfta att hon hört och förstått hans tanke. Sedan väntar hon på att han ska säga något.

Quita vänder mot läraren. Hon ser ut som om hon svalt en citron. Eller en melon. Quita knyter handen hårt. Står emot lusten att försvara sig själv. Oskar ska ta hand om det här, sa han. Men om han misslyckas ska Quita öppna munnen.