(prs mellan mig & luna_rav) Kickin it
Forum > Quidditchplanen > Rollspel > (prs mellan mig & luna_rav) Kickin it
| Användare | Inlägg |
|---|---|
|
Kola
Elev 
|
Jag lyssnade på doktorns frågor men brydde mig inte så mycket. Det enda jag brydde mig om var att komma hem, till alla. Det värsta var att jag kom ihåg allt nu. Exakt allt, dojon, Rudy, Eddie, balen, Justin, Milton, mamma och pappa. Allt, utom Mika. Jag måste vara världens sämsta bästis... När doktorn var klar med frågorna gick han. Han sa att jag och Jack kunde ta en promenad, det var tydligen bra med frisk luft för minnet. Jack ställde sig upp och räckte fram handen åt mig. Jag tog hans hand och log mot honom medan vi gick genom de vita korridorerna. Varför måste sjukhus vara vita? Varför kan de inte vara gula eller blå? När vi kom ut kändes det som en tung sten lyftes från mig. Jag mådde mycket bättre och huvudvärken släppte. Det kändes nästan som en vanlig promenad, men så fort jag kom och tänka på Mika knöt det sig i magen. Jag suckade och tittade på Jack. Han såg så lugn och sansad ut.
"Jack" sa jag och han tittade på mig med ett leende. "Ja Kimmie?" frågade han, jag slog till honom på armen som jag brukar när han kallar mig det. Han skrattade "Aj! Skönt att du är tillbaka! Minns du allt?" frågade han och stannade. Jag skakade på huvudet. "Eller tja... Allt utom en person" sa jag sakta, han såg förskräckt ut. "Vem?" fick han fram till slut. "Mika" sa jag och han pustade ut. Han tyckte väl tydligen att det var skönt att det inte var honom jag inte mindes. Men sedan blev han allvarlig igen. "Du menar alltså att Mika, tjejen du känt sedan du var typ någon månda, minns du inte?" frågade han chockat. Jag nickade, sedan skakade jag på huvudet. "Jag vet inte! Jag minns inte!" skrek jag förfärat och brast ut i gråt. "Såja, du kommer minnas allt tids nog" sa han men jag hörde på honom att han tvekade. Jag snyftade och tittade på honom med mina bruna ögon. "Men tänk om jag aldrig mer minns henne?" jag viskade fram orden för jag trodde inte att min röst skulle hålla annars. Han la huvudet på sned. "Då får ni lära känna varandra på nytt" sa han och jag stirrade på honom. "Men det blir inte samma sak!" utbrast jag och torkade bort ännu en tår. "Men snälla Kim, du minns henne inte. Men ni är ju fortfarande samma personer" suckade han och smekte bort en lock från mitt ansikte. "Men jag kan aldrig bli samma person utan Mika! Jag har känt henne i evigheter, hon är min andra halva!" grät jag, men han bara stirrade på mig. "Vänta nu, sa du just att ni har känt varandra i evigheter?" frågade han tveksamt. Jag nickade... Herre gud jag mindes henne! that's all I got to say 28 nov, 2013 20:46 |
Borttagen
|
Jag tittade upp på Anton när han satte sig bredvid mig. "Vad är det som har hänt?" frågade han och tog bort mitt hår från ögonen. "Kim...minns mig inte..." mumlade jag och tittade bort. "Hur kan hon inte minnas dig?" frågade han. "Ni har ju känt varandra i evigheter!" "Jag vet... men jag antar att hon behöver mer tid... men jag vet inte om jag kommer orka den tiden..." muttrade jag. Anton såg allvarligt på mig . Han kändes verkligen inte som den Anton som bränner upp andras trädgårdar. "Varför är du inte på sjukhuset med henne då?" frågade han och log svagt. Jag skakade på huvudet. "För att hon ska kunna minnas mig bättre då." suckade jag. "Jag som trodde att man mindes bättre om man hade den personen nära... men strunt samma. Kom igen, nu ska du bli på bättre humör. Vi ser på en komedi." sa han och log. Jag nickade och log tillbaks. Jag gick till mitt rum och bytte om till min ankpyjamas. Jag gick sedan till vardagsrummet och satte på *dumma mej* Jag och Anton satt i soffan och tittade på den. Vi skrattade ofta.. jag brukade inte se på komedier... men det skulle nog vara det ända som skulle kunna muntra upp mig nu. När filmen var slut ställde sig Anton upp. "Klarar du det här själv? Över natten?" frågade han. Jag skakade på huvudet. Han flinade och satte sig i soffan igen. Han kändes absolut inte som en kusin... jag skakade på huvudet och satte på *Dumma Mej 2* 28 nov, 2013 21:02 |
|
Kola
Elev
|
Jag log mot Jack.
"Herre gud! Vi måste ringa henne!" utbrast jag och grät, fast den här gången var den av glädje. Jag mindes allt, jag kunde få åka hem! Jag log av bara tanken. "Men vi måste först meddela doktorn" påpekade Jack. ''Men åhh!" stönade jag och han tog min hand och flinade. "Skönt att ha dig tillbaka" sa han och kysste mig länge. Då menar jag LÄNGE. När jag tillslut kunde dra mig ifrån honom var jag alldeles vimmelkantig. Herre gud vad han är bra på att kyssas. Som om han hade läst mina tankar flinade han. "Det kallas The Jack-Factor" sa han och jag skrattade när han ställde sig med händerna i sidorna som en superhjälte. Jag puttade bort honom och vi gick mot sjukhuset. När vi pratade med doktorn verkade han nästan glad att slippa mig... "Åh vad skönt! Jag menar... För dig" sa han generat och gav mig papper och någonting, jag vet inte, jag är bara en tonåring. I alla fall skulle jag ge papperssakerna till mamma och pappa när jag träffade de. Jag nickade åt doktorns beskrivningar och skakade sedan hand med honom. Jack och jag gick ut i väntrummet där Jack hade lämnat sin jacka. Där i soffan satt Rudy och sov! Jag fnissade, honom hade jag helt glömt bort, han måste tro att jag fortfarande inte mindes någonting. Jag bestämde mig för att skoja lite med honom och väckte honom. "Rudy, vad är 2+2?" frågade jag och pillade med mitt hår. Han såg helt knäckt ut. "Herre gud! Vi måste börja om från början! Jag Rudy, du Kim" sa han långsamt och pekade på sig själv och på mig. Jag fnissade. "Jag skojade bara, allt är som vanligt, jag minns allt och alla!" sa jag stolt, han nickade. "Jaha... Ja ja, det visste jag ju hela tiden, jag bara spelade med..." sa han och vände sig om och gav Jack hans jacka "så ska vi hem?" frågade han och vi nickade. Vi gick mot bilen och jag satte mig i baksätet med Jack. Vi körde till Jack först och jag följde med honom in. Det kunde väl inte skada? Rudy sa hejdå och körde iväg. Jack och jag spelade ett ninja Tv-spel hela kvällen och vi glömde bort tiden. Jack gäspade och pausade spelet. "Vad är klockan?" frågade han och jag tog upp mobilen. "Halv ett på natten..." stönade jag "jag orkar inte gå hem!" "Det är lugnt, sov här" flinade han och stängde av Tv:n "det är ju ändå lördag imorgon" "Okej, men på morgonen måste jag hem och byta om" sa jag och han tittade på mig. "Det behövs inte, du är redan perfekt" sa han och tog handen runt min midja, jag log och vi stod väldigt nära varandra när... "Jack, dags att so... Oj, förlåt!" det var Jacks mamma som hade kommit in. Jag backade från Jack och fnissade, Jack gick närmare mig och kysste mig på näsan. "Det är lugnt" sa han mer till mig än sin mamma "Kim sover här, okej?" sa han enkelt och hans mamma nickade. "Jag antar att det går bra... En fråga bara, är ni två...?" hon tittade på Jack och han nickade. Hon log mot mig och jag rodnade. "Tja då är det här lika mycket ditt hus som mitt. Mina saker är dina" sa hon och gick ut ur rummet. När hon hade gått slängde vi oss på sängen och brast ut i skratt. that's all I got to say 28 nov, 2013 21:59 |
|
Borttagen
|
Jag somnade med huvudet på Antons axel. Jag kände hur han lyfte upp mitt huvud och la den på soffan. Men jag orkade inte bry mig. Jag somnade och drömde mig bort. Jag vaknade sedan av att telefonen ringde. Jag tog upp den och gnuggade mig i ögonen. "Hallå?" sa jag och gäspade. "Hejsan gumman." det var pappa...."Hur mår du?" frågade han. "Jag mår fint fint... men jag vill sova nu gonatt.." "Jag fick ett brev av doktorn och du ska opereras imorgon." sa han lugnt "Va?! Ska jag?" frågade jag upphetsat. "Ja, jag kommer och hämtar dig imorgon bitti." sa han. Vi stängde av och jag somnade igen. KORT 28 nov, 2013 22:07 |
|
Kola
Elev
|
Vi gick och la oss och jag somnade snabbt. När jag vaknade var klockan halv tio på morgonen. Jag vände mig mot Jack. Han öppnade ögonen och log mot mig.
"God morgon" sa han och jag log tillbaka. "God morgon" fnissade jag och han rufsade till mitt redan rufsiga hår. Jag tittade mig omkring, just ja! Jag hade sovit hos Jack. För en stund glömde jag nästan bort det som hade hänt igår, men kom och tänka på det. Helvete! Jag måste prata med Mika! Gud, hon kommer döda mig! Jag satte mig käpprak upp i sängen. "Jag måste ringa Mika!" utbrast jag och Jack tog min hand. "Nu? Hon sover antagligen" sa han lugnt och jag la mig ner igen. Ja kanske sover hon, då är det ju ingen brådska. Om jag väcker henne nu och berättar att jag mindes allt igår men aldrig berättade för henne kommer hon döda mig... Det är bäst att jag väntar en stund. Jag veeet superkort men jag har ju hundarna här  that's all I got to say 29 nov, 2013 14:16 |
|
Borttagen
|
Jag sov till klockan ett på dagen och gick sedan upp. jag gick mot köket och tog fram ett glas mjölk och en macka. Jag tog med mig det in till vardagsrummet och satte på tv:n. Det var inget bra... Jag suckade och ställde mig upp. Jag gick till mitt rum och tog Ipaden, efter det gick jag tillbaka igen. Jag satte mig på soffan och tog en tugga av mackan och spottade genast ut den. Jag orkade inte... Jag la mig på soffan och blundade. Om ungefär 19 timmar skulle jag till sjukhuset och opereras. Jag suckade och drack upp mjölken. Jag gick in på skype och ringde upp Anton. "Hej..." mumlade jag. Han log svagt "Mår du bättre?" frågade han. Jag nickade och vi pratade en stund. 29 nov, 2013 14:21 |
|
Kola
Elev
|
Vi låg i sängen en stund och pratade. Sedan efter en timme, alltså halv elva, gick vi upp och åt frukost. Jacks mamma kom precis hem från affären och hade köpt nya tandborstar, så jag fick en av de. Jag hade sovit i en av Jacks tröjor, vilket var väldigt mysigt. Jag orkade, ville inte, byta om utan satte mig bara i hans säng med en macka i handen och så spelade vi Tv-spel. Vi spelade wtt Bobby Wasabi spel som var grymt kul! När klockan var ett pausade Jack spelet.
"Dags att gå hem till Mika kanske?" frågade han och jag suckade. Mm, visst det måste göras, men hon kommer bli så arg om hon får veta att jag sov hos Jack. Men jag nickade ändå och tog min kläder och bytte om. Jag borstade tänderna en gång till och gick på toa. Sedan gick vi mot mitt hus. "Vill du att jag följer med in?" frågade Jack vid dörren. Jag var så torr i halsen av nervositet att jag inte kunde prata. Jag tog hans hand och öppnade dörren. "Mika?" ropade jag genom huset. Jag hörde ett svagt mummel inifrån hennes rum. Jag drog med mig Jack dit och knackade på dörren. "Mika?" frågade jag igen. Jag hörde en duns och någon som viskade något. Sedan stängdes ett fönster och Mika öppnade dörren. "Kim! Du är hemma! Minns du mig nu?" frågade hon glatt. Jag nickade och tittade mot fönstret. Hon såg att jag tittade och ställde sig i vägen. "Åh, det var bara en fågel" sa hon nonchalant men jag såg på henne att hon ljög. Jag bestämde mig för att strunta i det just nu. "Som svar på din första fråga, ja jag minns dig och allt annat! Mitt minne är tillbaka helt" sa jag och log lika glatt mot henne. Jack tryckte till min hand och kysste min kind. Jag rodnade och tittade generat ner i golvet. Mika fnissade och tog min andra hand och drog mig mot hennes säng. Jag satte mig ner och Jack satte sig bredvid mig. Mika satte sig inte utan gick fram och tillbaka framför oss. "Vad är det?" frågade jag henne och hon stannade upp. "Jag ska snart opereras!" slängde hon ur sig. Jag tittade chockat på henne. "Men varför har du inte sagt något?!" sa jag och ställde mig upp. "Men jag visste ju inte ens att du mindes mig!" skrek hon tillbaka. Jack ställde sig emellan oss. "Lugna er! Ingen av er visste något om den andra! Det är lika mycket Kims fel som det är Mikas" sa han och jag suckade. "Jaja, återigen har du rätt..." sa jag och satte mig ner i sängen igen. Jack nickade och satte sig bredvid mig. "Jag har alltid rätt" flinade han och jag puttade till honom lite men flinade. Mika himlade med ögonen och tittade mot fönstret. Hon såg något, eller någon, och drog snabbt ner persiennen. "Varför drog du ner persiennen?" frågade Jack och tittade mot fönstret. Jag tittade jag också och jag tror jag hörde något. Mika stirrade på fönstret. "Emm... Nej men det var inget, jag ville bara inte få solen i ögonen" sa hon och vände sig om. Jack ryckte på axlarna och verkade tro henne, men jag visste att det var något. that's all I got to say 29 nov, 2013 15:21 |
|
Borttagen
|
Jag sneglade mot fönstret men vände genast blicken när jag insåg att Kim tittade på mig. "Så när fick du reda på att du skulle till sjukhuset?" frågade Jack. "Jag fick reda på det igår. Så jag hade nästan ingen tid att säga till er." muttrade jag. "Mika, vad är bakom fönstret?" frågade Kim mig. Jag tittade oförstående på henne. "Solen, träden och andra hus?" sa jag och flinade. Kim nickade bara. "Det är bra att du fortfarande är du." flinade Kim. "Är det okej om jag och..." "Jadå, gå ni." log jag. Kim och Jack gick ut ur rummet och stängde dörren. När dom gått drog jag genast upp persiennerna och Anton lutade si mot fönster brädan. "Alltså... varför gömde du mig?" frågade han och flinade. "Jag vet inte..." sa jag bara och var tvungen av att kisa för att solen var så stark. Anton nickade och hoppade upp på fönsterbrädan. Jag backade bakåt och han hoppade in i rummet. "Du är väldigt duktig på att städa." sa han och fortsatte att flina. Man märkte att han var ironisk. "Ja, jag vet! Men jag är ju absolut inte bättre än dig." blinkade jag och satte mig på stolen i mitt rum. Anton log och satte sig på sängen. Han tog upp en ut av mina tidningar och la sig ner. "Brukar du läsa såna här?" frågade och visade mig den. "Nej, jag köpte den i en kiosk, Andy Sixx är ju med i den." sa jag. Anton skrattade. "Du gillar verkligen honom... Du har ju inte bara några affischer på honom." flinade han och tittade på min vägg som var full med Affischer (Du har fått bild på rummet) 29 nov, 2013 15:39 |
|
Kola
Elev
|
Jag log mot Mika och tog med mig Jack in på mitt rum. Han tittade på min gitarr som jag hade i hörnet av rummet och tog upp den.
"Får jag spela?" frågade han och jag nickade. Han satte sig i min säng och började spela. Han var riktigt duktig faktiskt och han spelade min favoritlåt, If I Die Young. Jag nynnade med i texten och när refrängen kom sjöng jag med. Han log mot mig och sjöng han med. Vi satt där en stund och bara spelade tills Mika kom in i rummet med Anton i släptåg. Jag slutade genast sjunga. Va fan höll jag på med? Jag har aldrig sjungit för någon annan än Kola... Fast hon är ju en katt så hon räknas inte. Jag tittade generat bort och låtsades som om inget hade hänt. Anton satte sig bredvid Jack i min säng och berömde honom. "Du är riktigt duktig på gitarr grabben" sa han och log. Jack log tillbaka och de började prata om olika band de gillade. Mika himlade med ögonen och jag fnissade. Sedan tittade hon på mig. "Du sjunger bra" sa hon och log. Jag rodnade och tittade bort. "Emm... Nej, jag bara..." jag tittade inte på någon av de, de satt nu alla och tittade på mig. Jag suckade. "Någon som vill ha pizza?" frågade jag för att byta samtalsämne. Jack fattade att jag inte ville prata om det och ställde sig upp bredvid mig. "Gärna" sa han och tog min hand, vi gick ut i köket och jag ringde pizzerian. that's all I got to say 29 nov, 2013 16:17 |
|
Borttagen
|
Jag och Anton satt kvar och väntade. "Vad vill ni ha för pizza?!" hörde vi Kim ropa. "Jag vill ha en vesuvio" svarade jag. "Jag vill ha en kebab pizza!" ropade Anton. Anton hjälpte mig med att sätta på en film och vi dukade sedan upp glas, bestick och tallrikar. Vi la dom på bordet vid vardagsrummet och satt oss sedan. När Kim och Jack satt sig satte jag igång filmen. Det var både en komedi, roman och skräck film. Alla vi tyckte att den var väldigt bra... i alla fall början. Efter en stund ringde det på dörren och Kim gick och öppnade. Hon kom sedan med pizzorna och vi hjälptes åt att lägga på dom på tallrikarna. Jag skar min pizza i några delar och tog en ut av dom. 29 nov, 2013 19:11 |
Forum > Quidditchplanen > Rollspel > (prs mellan mig & luna_rav) Kickin it
Du får inte svara på den här tråden.
Mugglarportalen