Krig, Påskägg & Lustigkurre (Privat)

- Hur skulle jag ens kunna? Den där hästen är säkert flera hundra mil härifrån! fnyser jag lätt. Vigt hoppar jag upp bakom sessan.
- Rätt obehagligt att sitta med en fånge va? skrattar jag lågt.

"Äh, fånge är du inte", mumlar jag. "Håll om min midja nu, du har aldrig ridit på en häst lik Tornado, tro mig", säger jag och böjer mig sedan fram och viskar "byn" i Tornados öra. Han frustar till och börjar sedan galoppera. Jag skrattar lätt till när jag känner vinden genom håret.

- Fånge känner jag mig som! flinar jag tillbaka. Lydigt lägger jag händerna runt prinsessans midja och finner - inte för att det förvånar mig - att jag med bara pekfingrarna och tummarna når runt hela hennes midja.
- Bu för långa fingrar! suckar jag och ler när vinden tar tag i hela mig.

Jag himlar med ögonen och manar Tornado framåt så snabbt han kan, vi kommer rida ett tag, men ju snabbare jag hinner till byn - där det är mest folk som behöver hjälp, och inte alls lika många som i staden - så kanske jag kan sända iväg några paket redan idag.
"Du, Long, vi kommer stanna en stund i skogen för min skull, så om du behöver kissa som du alltid verkar behöva så kan du göra det då", säger jag skrattande.

Jag skrattar lätt.
- Nej, otroligt nog verkar jag inte behöva det just nu! säger jag roat och höjer på ögonbrynen.
- Kan du inte säga vart vi ska, snälla?

"Du är som ett litet barn!" skrattar jag. "Först till skogen, som jag sade... Jag ska hämta en sak därifrån, det är allt du får från mig", säger jag med ett roat leende som han dessvärre inte kan se.

- Äsch, prata du! muttrar jag surt och blänger på prinsessan. Jag kan förstås inte hålla mig från att le.

Jag skrattar till och lyckas skymta skogen en bra bit bort, men jag ser den åtminstone. Tack och lov så hindrade inga vakter oss när vi red från slottsområdet.

Jag blundar och nynnar tyst till någon visa jag lärt mig under åren. Jag börjar bli otålig men tänker inte erkänna det.

Jag lyssnar på hans nynnande och börjar smått undra hur det skulle låta ifall han sjöng högt.
"Du..." börjar jag men kommer inte på något bra att säga sedan.