Hogwarts första årselever med Essi99

"Vi skulle till historian... Men tappade bort oss", jag ser på Stan, vad gör han egentligen här?
"Då ska ni dit", han pekade på en korridor längre bort, "Ni är sena."
Jag muttrade ett tack och drog med mig April till lektionssalen..

"Undrar vad han gjorde där?" Flämtar jag samtidigt som jag springer mot historiesalen med Sarah vid min sida.

"Ingen aning", jag öppnar dörren och smiter in. Proffesorn verkar inte ha märkt att vi var borta, som tur...

Jag slinker ner på närmaste tomma plats och hamnar bredvid en mörkhyad kille. Han ser åt mitt håll och viskar ett svagt "hej".
Jag ler mot honom för att besvara hälsningen.

Jag sätter mig på andra sidan av April.

Sarah hade rätt om Binns. Han var verkligen uttröttande. Efter att lyssnat på honom i bara några minuter känner jag hur ögonlocken börjar blir tyngre och tyngre.
Jag tvingar mig själv att hålla ögonen öppna men lutar huvudet mot handen. Jag ser att resten av klassen också verkar ganska uttråkade. Några kastar lappar mellan bänkarna, en tjej med långt blont hår sitter och flätar det och killen i bänken framför mig har somnat på sina böcker.

Jag såg ut över klassen och började dagdrömma. Helst hade jag nog klarat av att skriva ner ALLT som hände på tavlan och de Binns malde på om men jag blev snabbt uttjatad och såg mig omkring.
Lektionen flöt på segt men tillslut var den slut och därmed började lunchen. Glad och rätt så mycket piggare (powernap) packade jag ner mina grejor och gjorde mig redo för att äta.

I matsalen så sätter jag mig bredvid den orangehårige killen, han som hette Ron.
"Hej", säger han och låter lite förvånad.
"Hej", svarar jag och plockar åt mig en smörgås från ett av faten.
"Har du tänkt stalka mig?" Frågar han allvarligt.
"Va? Nej!", svarar jag förskräckt. "Jag tänkte bara att det kunde vara kul att lära känna de som går i mitt elevhem..." Jag känner hur jag rodnar. "Men jag kan flytta på mig, om du vill..."
Han skrattar." Nej, det är lugnt, sitt kvar. Jag bara skämtade med dig" Han fyrar av ett leende och jag tittar generat ner på min macka som om den är det mest intressanta jag sett idag.

Jag ser efter April och funderar ett tag. Längre bort sitter Ginny och de andra tjejerna i vår ålder, men April är ju faktiskt den kompis jag känner längs...
Jag sätter mig bredvid April,
"Haj jag heter Sarah Thompson", jag ser på den rödhåriga killen.
"Och du är en Weasley va, coolt?"

"Japp, jag är en Weasley", svarar Ron med ett snett leende. "Men jag vet inte om det är så coolt."