PRS(Dragon Fantasy)

Nalel tog några knivar och nickade. Två nackdelar med att vara soldat, plikterna och maten. "Vad ska jag göra?". Hon var beredd.

"Vi ska leta efter mat i skogen." sa Meira lätt, då skulle de få mat med och öva på rörliga föremål.

Nalel nickade igen. "Låter bra" sa hon med ett leende. Något hon hade lite, lite erfarenhet i. Hon började sakta gå och såg upp mot Meira. "Hur länge har du varit soldat?".

Meira följde efter henne, "Jag började träna när jag var sex, men mest att läsa och sådant, lära mig simma, slåss och liknande. Sedan började jag med vapen och när jag var tretton hade jag åldern inne att börja bli soldat." sa hon och log lite.

Nalel log lite. "Så rätt så länge alltså, men hur gammal är du nu då?". Hon tyckte om att prata och ställa frågor. Hon gick på och hade en kniv beredd i handen.

"Tjugo, tjugoett i vinter." om jag överlever, tänkte hon lägga till men sa det inte. "Själv då?" sa hon intresserat där de tog sig fram i skogen.

"47" sa Nalel. Hon visste att det nog lät mycket för en människa, men i hobår så var hon ännu väldigt ung.

"47? Jag trodde du var yngre, då är du äldre än mig." sa hon och pekade på en ekorre i trädet framför dem.

"I människoår ja, men jag blev vuxen för några år sedan i hobår, så man kan säga att jag är lite yngre än dig". Hon siktade med kniven och kastade iväg. Ekorren blev fast i svansen och sprattlade förtvivlat.

"Okej, då förstår jag." sa Meira och såg på ekorren, "Kasta en till kniv, låt inte någon lida i onödan om det går att undvika." sa hon lärande.