Sofia-Potter & Hermione Jane

Jag tittade ner på min arm. Ett tjockt kraftigt gips täckte den. Jag suckade där jag satt i min säng. Jag kunde fortfarande inte gå utan stöd av någon. Det var tråkigt att bara vara.

Jag fick hjälp tillbaks till min säng, sköterskan bäddade ner mig och satte på droppet
" Jag får komma hem snart, du med " sa jag tyst

"Jag tror inte det" svarade jag lika tyst.
"Jag kan fortfarande inte gå på egen hand." Fortsatte jag lite högre.

" Men, det är ju bara armen som du har fel på " sa jag

"Jag vet. Läkarna hittar inget annat fel på mig. Jag är väll antagligen bara öm efter operationerna och smällen" sa jag och ryckte på axlarna.
"Hela jag är ju blåslagen" tillade jag.

" Varför gick du rakt ut i vägen och varför ropade du på Max?" Sa jag

"Jag vet inte. Och jag visste faktiskt inte att bilen skulle komma just då. Förresten. När skulle din mossa komma igen?" Frågade jag

" Mossa?" Sa jag
Jag visste att hon nog menade morsa men..

"Sorry. Menade Morsa" skrattade jag.

Jag visste det..
" Äh, typ NU " sa jag och suckade
Precis när jag sa nu så slängdes dörren upp.
Morsan som heter Sherry tog sig för kinderna
" Åh, Matthew, jag har varit SÅ orolig!" Skrek hon
Morsan rusade fram till mig och kysste mig på bägge kinderna, om och om igen
" Morsan, vi sågs igår!" Sa jag och tryckte bort henne
Då fick hon syn på Kim
" Åh, är det din kompis!" Skrek hon
" Ja, skrik inte " sa jag generat
" Åh, lilla vän!" Skrek hon och rusade fram till Kim
" Hur mår du lilla gubben?!" Skrek hon och kysste Kim på båda kinderna
" Mamma " sa jag tyst.
Hon var så pinsam!