Innan tiden går ut.

Mannen sitter vid hennes sida och ser orolig ut. "Angie hur är det?" Han ger henne en hand och ser på henne. "Jag sa att jag skulle hjälpa er och se vad som hände nu"

Hon tittar misstänkt på mannen. Nu känner hon en värme strömma från honom, men när hon hade sett honom med Ruby hade hon varit på för långt avstånd för att göra det.
Stora tårar börjar rulla på hennes kinder när hon tar hans hand och kommer på fötter. Hon känner sig totalt misslyckad över att ha förlorat Ruby. Och dessutom attackerat en av de egna! Vad ska De Äldste säga?
"Förlåt!" hulkar hon fram. "Jag fick meddelande om att De Fallna hade infiltrerat sig hos oss. Och så fick jag ingen ordentlig kontakt med Mäster Gabriel. Han sa att jag inte kunde lita på någon!"

"Jag är ingen av de fallna längre. Inte efter vad de skulle göra med henne" Han såg på henne och suckade. "Jag hjäler er"

Hon satt i ett rumm bakbunden och dörren öppnades.

(kan du spela en av de fallna?)

((Vill du att jag ska spela den fallna som kommer in eller ska vi vara varsin?))

Angie såg olyckligt på mannen och fortsatte att snyfta.
"Tack, men jag har ingen aning hur vi ska kunna hitta Ruby."

(kan du komma in så kommer jag in sen)

Han ler och nickar. "Jag ska se till att hon kommer hem." Hon ler och började gå.

Cyrus stegade in i rummet där Ruby satt bunden. Han ställde sig framför henne och log vänligt.
"Nååå" sa han dröjande. "Ska du vara en snäll flicka och inte försöka med något dumt om jag nu lösgör dig från repen?"
Han såg på henne med skarp, varnande blick.

Hon såg på honom och sa inget. "vi får se vad jag ggör. kanske slänger mig i dina armar eller så bryter nag din nacke" Hon slöddrade smått. "idiot"

Han småskrattade hånfullt och klappade henne på huvudet.
"Ah, jag tror nog inte detta lilla vän. Om du inte vet hur du ska uppföra dig så får du helt enkelt sitta kvar som du gör."

Hon skakade på uvudet. "rör mig inte. du är ful och du borde veta om det" morrade hon

Denna gången böjde han kroppen bakåt och skrattade rakt ut. Men blixtsnabbt slutade han och sekunden senare stod han böjd över Ruby med ansiktet så nära att deras nästippar nästan nuddade varandra.
Ett dovt muller djupt nere från hans mage hördes, som om han morrade som en hund. Ögonen blänkte svarta och det fanns inte ett spår av vänlighet där att finna.
"Du kommer inte vara så snygg heller efter att vi är färdiga med dig, lilla flicka" väste han så saliv hamnade i Rubys ansikte.