PRS(Wolf)

Nathan släpade in tunnan med fisk och en annan tunna full med vin in under däck. Han suckade lätt då han kom in i det som var lite torrare än han själv och gick in till sitt rum igen. "Det är en hemsk storm..." suckade han och vred ur sin skjorta. "Det finns en ö ganska nära, vi blir tvunga att lägga till vid den".

"Jag har märkt det", muttrade jag när Nathan kom inplaskande men blev betydligt gladare då han nämnde ön. Trots att jag vant mig vid det eviga gungandet, längtade jag efter stabil mark.

Nathan satte sig bredvid Clarie. "Jag tror de inte behöver mig för att lägga till vid ön" mumlade han och blundade lätt. Värmen fick honom att slappna av.

Jag nickade lätt trots det faktum att Nathan inte kunde se det genom stängda ögon. Med en djup suck sjönk jag ned bredvid honom på den ännu torra sängen.

Trots stormen som rasade ut somnade snart Ethan. Men han vaknade genast då skeppet med en duns stannade. De hade lagt till vid ön. "Vi kan sova nu och ta det lugnt, skeppet bör inte skadas då vi lagt ankar här" gäspade han innan han somnade igen.

Jag slutade aldrig förundras över vissa människors förmåga att somna omedelbart. Själv låg jag vaken i flera minuter innan jag slutligen somnade till ljudet av män som snarkade.

Nathan sov hela natten, och på morgonen då solen lyste in i hans hytt så var stormen över. Han gick upp på däck, alla pirater var redan vakna. Men ingen var på bra humör.
Många tunnor med mat hade åkt överbord under stormen, bara de två tunnorna Nathan räddat och en tunna till fanns kvar.
"För att få maten att räcka längre får alla mindre portioner från och med nu...Och" Nathans pappa tvekade lite men flinade sedan. "Ingen mat till fången, bara om vi hittar något på ön".

När jag vaknade igen var Nathan borta och jag rullade av från sängen. Magen kurrade. Jag hade inte ätit på länge. Jag hoppades bara att de inte hade förlorat allt för mycket mat under stormen.

Nathan rynkade bekymrat på pannan, han kunde inte låta Clarie svälta....Hans far gick igenom all mat som fanns kvar ordentligt innan de fick lite frukost. Sedan gick de mesta männen in till land för att söka efter frukter och djur att kunna jaga.
Då passade Nathan på, han tog lite fisk och en torkad frukt och gick in till Clarie. "Här, ät fort...Vi har inte mycket mat kvar...Far sa att du inte skulle få någon mat så jag tog det här åt dig".

Jag tittade upp. "Wow, Nathan... Det var väldigt generöst av dig... Tack", sade jag tacksamt och tog emot maten. Jag åt så fort jag kunde utan att sätta i halsen och betraktade samtidigt Ethan. Han var verkligen en underlig pirat.