LotR (Privat)

Keya nickade, "Jag med, rider sällan om inte Aragorn kallar." sa hon och undrade om han var sur på henne med tanke på hans ansiktsuttryck, men det lät inte så. Hon sadlade av och vattnade hästarna vid en liten bäck och sjönk sedan ner under ett träd.

Banner sade inget mer, han visste inte vad han skulle säga, så han satte sig bara ned vid bäcken. Handen bröt vattenytan medan solen värmde ryggen på honom. Om han skulle likna Keya vid något djur var det kattdjuret han tänkte på. Han visste inte varför, kanske det var för hennes vaksamhet och avskärmning men också självständigheten som fick honom i sådana tankebanor. Han skakade bort tanken.

Keya lutade sig bakåt mot stammen och betraktade Banner. Hon tänkte på vad han sagt, litade hon på honom? Hon trodde och hoppades det. Hon var inte precis rädd, mer på sin vakt för vad han som man kunde göra mot henne. Män i strid fruktade hon inte men män som fick upp ögonen att hon var kvinna....

Han vred på sig när känslan av iakttagelse träffade honom i nacken. Han höjde frågande på ögonbrynet.

Keya sänkte blicken då hon utan att tänka på det stirrat på honom och han såg på henne. Hon hade inte tänkt att bli påkommen, vad skulle han tro om henne?

Han svalde frestelsen att brista ut skratt då hon bröt ögonkontakten.
"Allt bra där borta?", ropade han åt henne. Han reste på sig och torkade av den blöta handen på byxbenet.

"Jo, visst." ropade hon tillbaka och log svagt som att spela att allt var normalt och okej. Hon började rota bland väskorna och drog fram lite kött från gårdagen.
"Tänkte att vi skulle äta." sa hon leende.

Han såg på henne med skeptiska ögon men nickade bara åt henne. "Såklart det är."
När hon började rota i väskorna hade han redan börjat gå mot henne och han nickade åter en gång.
"Lika bra det, allt blir bättre med mat."

Keya nickade, "Ja, då är man inte hungrig." sa hon med ett snett leende. Hon sätter sig ner och tuggar i sig köttet och kastar fundersamma blickar på Banner.

Han betraktade köttet i handen ett tag innan han stoppade det i munnen, tuggade och svalde. Köttet var mättande men efter ett par slamsor kände han inte av smaken längre. Han tittade istället upp och fångade Keyas blick igen.
"Nu tittar du på mig så där igen, Keya.", utbrast han någorlunda förvånat och nyfiket.