Snurra min jord igen

_{Skrivet av :WP::}
Här är ett kapitel, inte det bästa men försöker verkligen få till det. Har fått lite nya idéer, så fortsätt läsa och kommentera så kommer det snart mer. Puss alla
______________________________________________

Kapitel 6

Lily harklade och bröt tystnaden
"Om ni ursäktar mig måste jag gå på min prefekt-patrull." hon vände sig till mig "prefekter utses från femte årskursen och uppåt, en kille och en tjej från varje elevhem i varje årskurs och en av dem killarna och en av tjejerna är försteprefekter, något som jag har haft tur och blivit. Vi har bland annat koll på regler och att stämningen på skolan är bra och att allt sköts som det ska." Hon log, förmodligen stolt över att få ha den position hon har. Det förstår jag, det skulle jag också vara.

"Vi ska också gå till tillbaka till vår kupé, killarna väntar nog. Sa Robin och helt plötsligt var hälften av oss borta. Jag och Alice satt tysta kvar, nu hade jag chansen att fråga henne något om Black, men vad var meningen med det? Att få veta mer om honom kunde leda mot två vägar - antingen en väg som leder till att jag hatar honom ännu mer än vad jag gör. Eller så skulle jag känna hans bättre sidor och hatet mot honom skulle minska och det skulle leda till att jag kanske faller för honom - vilket inte får hända, det kommer inte hända.

”Du gillar han, eller hur?” Jag blev nästan själv chockad över min fråga, den bara flög ur mig. Alice kollade upp på mig med en blick som jag inte riktigt kunde tyda. Hon flackade med blicken en stund innan hon svarade
”Jag vet att det är fel… Men det är något med honom som gör att jag inte kan hata honom. Hans charm, hans utseende, hans personlighet. Jag har tyckt bra om honom sedan första året. Och varje gång han kollar åt mig och pratar med mig blir jag varm inombords, men han ser mig inte som något mer än Lilys bästa vän duvet.” Jag blev glad över att Alice öppnade sig åt mig, det betyder att hon tycker att jag är en pålitlig och bra vän. Jag kunde känna hur hon kände, även om jag praktiskt taget hatar Black så är det fortfarande någonting med honom som gör att det pirrar.

”Han är ju… Han är säkert en bra person” Okej jag fattar inte just att jag sa det. ”Och självfallet ser han bra ut, men jag förstår inte hur han kan bete sig så mot andra när han själv är medveten om att han sårar folk, det är rätt frustrerande för mig. Han visar liksom ingen respekt.” Fortsatte jag för att släta ut det hela.
”Du har rätt, det han gör är fel. James är väl också likadan men Sirius har det stämplat i pannan, han är värst om man nu säger så. Men bakom allt det där finns en kille som är redo att älska en tjej av hela sitt hjärta, och tanken på att krossa hennes hjärta skulle inte ens finnas för honom. Jag vill mer än allt att den tjejen ska vara jag, men jag vet att det aldrig kommer bli jag.”

Aj… det gjorde ont, till och med för mig att höra blev det som ett knivhugg i hjärtat. Jag kan känna Alice smärta och jag är verkligen ledsen för henne. Ett par tårar blänkte i hennes ögon, hon blinkade och kollade sedan ner i bordet. Vad ska man göra i denna situation? Jag reste mig upp och satte mig jämte henne och gav henne en stor kram. Kramar är alltid bästa trösten, i nästan alla lägen. Jag vet inte hur länge vi satt och kramade om varandra men det kändes bra, det känns bra att hon vet att jag bryr mig om henne.

Efter en stund stormade Lily in i kupén med ett ansiktsuttryck som jag inte väntat mig. Hon satte sig ner och suckade frustrerat och drog händerna genom det orangea långa håret, som hon snabbt plattade till med hetsiga rörelser när hon insåg att hon rufsat till sin frisyr.
”Jag hoppas att du vill berätta vad om har hänt för något har hänt.” Alice kollade på henne och höjde ögonbrynen.
”Såklart något har hänt.” Fräste Lily. ”Varför hade jag annars sett ut såhär” Sa hon upprörande. Okej något att lägga på listan – När Lily är frustrerad så ska man vara försiktig, hon blir som en flammande eld.

”Varsågod, berätta.” Sa jag med ett försök att låta så neutral som möjligt.
”James Potter har blivit utsedd till prefekt, fattar ni? Potter, prefekt!?”
”Du skojar? Han av alla elever, vad tänker Dumbledore med? Man tilldelar inte en regelbrytande elev till att bli en prefekt som ska hålla ordning på regler.” Alice var upprörd, inte lika upprörd som Lily förstås, men ändå.
”Och vet ni vad?” Jag trodde Lily skulle fortsätta meningen men hon förväntar sig nog ett svar.
”nej, vadå?” sa jag för att komma snabbt till saken.
”Potter har inte bara blivit prefekt, utan försteprefekt” Nästan spottade hon ut och slog huvudet i bordet. Jag vet inte vad som frustrerade henne mest – Att killen som dreglar efter henne och frågar ut henne stup i kvarten ska arbeta tillsammans med henne som försteprefekter, eller att killen som bryter alla regler och har ständigt kvarsittning har fått den positionen av rektorn.

En diskussion om hur värdelös James Potter och de andra marodörerna är uppstod och Lily och Alice njöt av att sitta och spy ut fula saker om dessa personer. Jag däremot kände mig lite illa till mods när jag på något vänster försökte delta i samtalet. Detta var inte min grej egentligen, fast vad har jag för val. Jag måste hata dem, vad annars.

_{Skrivet av Borttagen:}


Fast...det är ju Remus som blir prefekt, James blir aldrig det. Ville bara påpeka, jag bryr mig inte egentligen.
Superbra ff! Längtar efter nästa del