Love at first sight - PRS, Jessica Tonks och Sannie

Pontus läste vad läraren skrev på tavlan då han inte hade lyssnat på henne riktigt. Han visste inte varför, men det var som en slags vana att inte lyssna på dem.
"Ööh, okej", sa han och såg på Ethan, "Börja du."
Så länge skrev han upp 3. och 4. i sitt block, eftersom de inte skulle göra de första två uppgifterna skriftligt.

Ethan nickade och började snabbt berätta om de olika typerna av texter han visste om. "Din tur..." sa han då han var klar och såg på Pontus. Han lutade sitt huvud mot sin handflata.

Pontus lyssnade och nickade på de tillfällen det passade in när Ethan talade. Sedan var det hans tur, och han gjorde egentligen inte mycket mer än att upprepa det Ethan sagt.
"Och nu då?" sa han när han var klar och såg ner på pappret med uppgifterna på.

Ethan lyssnade på Pontus och omedvetet så log han lite. Han var en bra vän...En väldigt bra vän.
Han läste upp den andra uppgiften sedan, man skulle diskutera olika stavningsregler som fanns. Han började sakta berätta. Det var väl inte världens roligaste lektion, men den var inte svår heller.

När Ethan var klar började Pontus. Han lade till lite grejer som Ethan missat, men glömde själv saker Ethan sagt.
"Ska vi börja med de skriftliga uppgifterna?" undrade han och såg ner på pappret igen. Han läste den tredje uppgiften, och placerade blyertspennans grå spets bakom "3." på det linjerade blocket. Han började sakta skriva.

Ethan nickade. Han tog fram sin egna penna och började skriva. "Vad ska du göra idag då?" frågade han lite spontant medan han skrev. Han började på fråga fyra.

[Uuurgh, mitt internet försvann och jag trodde jag hann skicka, men icke. x___x]

Pontus såg inte upp på Ethan. Sanningen var att han och Alice hade bestämt träff, men det ville han inte säga.
"Inget... speciellt", sa han tillslut, "Inget planerat."
Han skrev snabbt ner svaret på fråga fyra och hoppades att Ethan inte kände att han undvek ögonkontakt.
"Vad ska du göra?"

(Jobbigt då det händer .__.)

Ethan nickade sakta, han kände på sig att det inte var hela sanningen. Men han borde väl inte snoka? "Mamma och pappa ska bort igen.." mumlade han som en början. "Om jag inte vill äta gamla rester får jag nog gå och handla". Det eller gå ut och äta, berodde på vad han kände för.

[Vi kan säga att Alice och Pontus går på restaurang, och så går Ethan ut för att äta och ser dem? e.e]

Pontus såg upp på honom nu.
"Gick det bra att äta igår förresten?" sa han, "Och, förlåt för Sandra... Hon är... som hon är."
En vag rodnad steg på hans kinder och han såg ner på pappret igen.

(Låter bra xD)

Ethan nickade sakta. "Det gick väl bra antar jag". Då hade han ätit rester, men mest för att han inte orkat gått ut igen. "Det gör inget" sa han sedan och såg också ner på sitt papper och sedan på klocken, lektionen skulle sluta snart.